Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Nyheter från TT 18 april 2018

    Avgifter i vården ökar klyftor

    Gratis eller nästan gratis hälsovård, barn- och äldreomsorg och liknande minskar andelen fattiga betydligt, visar en studie.

    Det är ett starkt argument mot att avgiftsfinansiera offentliga tjänster, säger ekonomiprofessor Lars Calmfors.

    Inkomstskillnaderna har ökat i större delen av västvärlden de senaste decennierna, även i de nordiska länderna, om än från lägre nivåer. Det är några, relativt kända slutsatser i ett antal rapporter som presenteras vid ett seminarium anordnat av Nordiska ministerrådet.

    Stark effekt

    En av studierna betonar den stora betydelsen av offentlig konsumtion som utjämnare av inkomstskillnader – de relativt fattiga hushållen, ensamstående med barn och pensionärer, har stor nytta av offentliga tjänster som näst intill är gratis.

    Den offentliga konsumtionen har en starkt utjämnande effekt. Om man tar hänsyn till det sjunker andelen relativt fattiga kraftigt, säger Lars Calmfors.

    Med relativt fattig menas en inkomst 60 procent under medianen.

    I debatten med den stigande andelen äldre i befolkningen och belastningen på den offentliga sektorn som det medför, argumenterar många för att sjukvård, äldreomsorg, utbildning och barnomsorg bör avgiftsbeläggas i större utsträckning än i dag – att samhället inte har råd med närmast gratis offentlig konsumtion. Men det skulle förmodligen öka inkomstskillnaderna ännu mer.

    Det skulle kunna få drastiska fördelningseffekter, säger Calmfors, som avråder från den vägen, men förtydligar att det är hans personliga slutsats på grundval av studien.

    Bidrag släpar efter

    Flera av de övriga rapporterna beskriver den vid det här laget kända utvecklingen med ökade inkomstklyftor. I de nordiska länderna handlar det inte i första hand om ökade löneskillnader, utan är i huvudsak en effekt av minskade transfereringar – bidragen har inte räknats upp och följt med i löneutvecklingen.

    Samtidigt har den rikaste procenten dragit iväg ytterligare – något som enligt Lars Calmfors till stor del hänger ihop med ökade kapitalinkomster.

    Relaterade artiklar

    Till toppen