Bettina Bäck

Två män sitter på ett foderbord som är gjutet i cement. Bakom den syns en rad kor bakom galler som är stora nog för djuren att sticka igenom huvudet för att nå hö som ligger på bordet.

article_1665044001157.jpeg

large_1665044001157.jpeg

medium_1665044001157.jpeg

1665044001157.jpeg

Hallstabergs gård ligger vackert på en höjd i ett mjukt böljande landskap i Västmanland. Bröderna Kihlin som driver gården tillsammans kan fortfarande uppskatta vyerna. De har inte blivit hemmablinda.

Ibland saktar bilar ned på den smala och krokiga asfaltsvägen som leder förbi gården i Västerås kommun för att bilisten vill se mer av gårdens köttdjur som betar i de generösa hagarna – då värmer det båda brödernas hjärtan.På samma väg hittade världspressen till ägorna i mars 2006, tillsammans med all riksmedia och lokala media.Är ni trötta på att få frågor om larmet om galna ko-sjukan?– Nejdå. Det går bra, säger Roberth Kihlin som är storebror.Lite tyst blir det ett tag i arbetskupan vi sitter i. Här kan personalen landa för en fika eller för att byta om. Gustaf Kihlin glömde något hemma och högg med sig en plåt hembakad kaka som nu står på bordet.

Två arbetsklädda män sitter vid ett bord i en arbetsbod. Fikabröd och kaffekopppar står framdukat. Bakom dem syns en whiteboard och en bokhylla.

article_1665043885827.jpeg

large_1665043885827.jpeg

medium_1665043885827.jpeg

1665043885827.jpeg

En grupp kalvar står och ligger på en cementplatta där också en bädd av halm är utlagd. En ko kliar sig på en borste som står uppställd.

article_1665044030955.jpeg

large_1665044030955.jpeg

medium_1665044030955.jpeg

1665044030955.jpeg

Det nästan hörs hur bröderna tänker. Hoppet tillbaka i tiden från dagens högproducerande, effektiva Kravköttsproduktion går snabbt. Det märks att det är levande minnen som har satt djupa spår.– Vi hade precis gjutit färdigt en platta och ett foderbord. Vi hade jobbat i omgångar med det utanför gamla lagården, säger Gustaf Kihlin.Då hade dikorna sitt utrymme där.<h2>Kroppen blev liggande</h2>– Det var en ko som skulle kalva som vi inte fick upp på benen. Trots hjälp från veterinären orkade hon helt enkelt inte, vi blev tvungna att skjuta henne, säger Roberth Kihlin.De tänkte inte mycket mer på det. Kon var äldre och kanske hade hon drabbats av kalvförlamning.Utanför fönstret i arbetskupan är höstvädret gråmulet. Mycket har hänt med gården sedan den där dagen 2006. Dikorna har flyttat in i en nytt, stort kallstall. Men då var det gamla lagården som gällde.

En gul plåtskylt som är rostig och lavbelupen har texten Hallstaberg.

article_1665044043657.jpeg

large_1665044043657.jpeg

medium_1665044043657.jpeg

1665044043657.jpeg

<h2>Misstänkt utbrott av BSE blev en världsnyhet</h2>Kon Skrållan, som skulle hämtas av Lantbrukstjänst, blev istället liggande under en presenning då något gick fel i hämtningen. Kanske glömdes hon bort. Det dröjde 10-15 dagar innan hon hämtades och då blev utvald för ett stickprov just för BSE av Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.Strax efter det var larmet om misstänkt utbrott av BSE eller galna ko-sjukan en världsnyhet, morgonen den 3 mars blev en rivstart för alla på gården:– Brorsan hade plogat snö hela natten och låg och sov, säger Gustaf Kihlin.Bröderna hade redan fått det preliminära resultatet, men hur fortsättningen skulle bli gick inte att räkna ut på förhand när SVA gick ut med sitt pressmeddelande.– Det var bara att hantera. Telefonen började glöda.Fortsättningen kräver påtår. Roberth Kihlin viftar avvärjande med handen. Han har druckit sin kafferanson för dagen.– Vi skötte det jädrigt bra. Det spelar ingen roll om man är en stor statlig myndighet eller ett litet företag. Vi hade inget att dölja, alla var välkomna att titta runt hos oss, säger Gustaf Kihlin.

<h3>Galna ko-sjukan</h3>• Bovin spongiform encefalopati (BSE) är en hjärnsjukdom hos nötkreatur.&nbsp;• Inkubationstiden är lång, från två år och uppåt, så det är sällsynt att djur yngre än två år insjuknar. Stress i samband med till exempel kalvning eller transport kan vara en faktor som utlöser sjukdomen.&nbsp;• Sjukdomen kan också uppträda spontant utan att djuret smittats av något, ofta hos äldre djur. Då kallas den atypisk BSE.• Sedan 2001 har en omfattande övervakning pågått i hela EU. Övervakningen omfattar både provtagning i normalslakt samt provtagning av självdöda eller avlivade djur.• Creutzfeldt-Jacobs sjukdom (v-CJS) hos människa diagnostiserades för första gången 1996. Den anses nu allmänt orsakas av att BSE överförts till människor. De flesta som drabbades var unga människor. (Läs mer i våra intervjuer med SVA och Jordbruksverket.)Källor: Livsmedelsverket, SVA

Har BSE-larmet satt bittra spår?&nbsp;– Nej, nej. Men de enda som fattade vad som skulle hända var LRF Mälardalen och LRF Riks. De kom hit och stannade dygnet runt. Fixade kaffe, satte upp partytält till media så att de skulle slippa stå utan skydd utomhus. Tog hand om journalisterna, jagade myndighetspersoner. De såg också till att alla journalister fick prata med oss, för alla ville prata med bonden själv, säger Roberth Kihlin.Det är nästan så att minnena tar fysiskt liv och man skymtar tv-teamen från BBC och SVT, pressfotografer och journalister på gårdsplanen. Huttrande och felklädda.Nu myser ett gäng nyvägda kalvar på plattan som blev färdig 2006. Kalvarna är klara för leverans. Gården producerar Kravmärkt kött. Stämningen i djurgruppen är lugn, några vilar i halmbädden, andra kliar sig på borstar som satts upp på pinnar.– Det underliga då var väl att Jordbruksverket inte dök upp. Vi kunde inte svara på frågor som riktades mot myndigheten. Länsveterinären dök upp på kvällen, men gav inga svar, säger Roberth Kihlin.

<h2>Kände ett enormt stöd från nötkreatursbranschen</h2>Båda bröderna var överens om att helt oreserverat öppna upp gården för allas blickar. Lokaltidningen Vestmanlands Läns Tidning, VLT, kom dagarna efter larmet för att göra reportage om gården.– Vi kände det som att media förstod att här fanns inget som de här bröderna har gjort fel. Inget snusk eller vanskötta djur, säger Roberth Kihlin.Bröderna kände ett enormt stöd från hela nötkreatursbranschen. Det kom till och med peppande kort och brev från veganer som kände med gården.– Vi fick inte en enda negativ vibb från någon, bekräftar Gustaf Kihlin.Så här 16 år senare syns det på båda bröderna hur bra det känns än idag.

En man sitter på huk vid en ko i en grön hage. I bakgrunden skymtar träd.

article_1665043948731.jpeg

large_1665043948731.jpeg

medium_1665043948731.jpeg

1665043948731.jpeg

<h2>Gården belades med spärr</h2>Jordbruksverket belade gården med en spärr efter händelsen. Inga djur fick lämna gården, eller anlända.– Den spärren fick vi ligga på för att få bort, trots att provsvaren av Skrållans avkommor var färdiga och inte visade någon förekomst av BSE av någon typ.Där finns det irritationer som hänger kvar. Båda bröderna upplever Jordbruksverkets agerande som lamt.– Vi kommer aldrig få svar på om det var korrekt utförda prover, om labbet i England gjorde rätt. Det vi fått höra efteråt är att prover som tas på djur som legat så länge kan ge underliga resultat, säger Gustaf Kihlin.

<h2>Äter enbart från egen vall</h2>Den uppgiften tillbakavisar epidemiologer på SVA.&nbsp;De båda gick igenom allt foder som getts till djuren och hittade bara ett tillfälle där vegetabiliskt kraftfoder köpts utifrån under kalvarnas första levnadsår. Annars äter gårdens kor enbart från egen vall och av egenproducerat kravmärkt spannmål.Gjorde händelsen att ni funderade på att sluta med kor?– Nej, inte alls, svarar Roberth Kihlin åt båda.Under några års tid valde de att slå ut korna vid tio år. Tanken var att slippa råka ut för kor som drar på sig problem vid kalvningen, som Skrållan, en äldre ko, gjorde.Det gick bröderna ifrån ganska snart. Det blev för dyrt att sortera bort kor som fungerar utmärkt.

En ko hälsar nyfiket på en man klädd i arbetskläder. Mannen kliar kons öron.

article_1665043939207.jpeg

large_1665043939207.jpeg

medium_1665043939207.jpeg

1665043939207.jpeg

<h2>Fattar gemensamma beslut</h2>Bröderna hade inte hunnit driva gården tillsammans så många år innan Skrållan blev en världsnyhet. Då fick de en lektion i krishantering och kriskommunikation som hette duga och gick ut med högsta betyg.Företagarvardagen i dag handlar mer om att planera framåt, väga arbetsinsatser och mantimmar mot förväntat utfall och fatta gemensamma beslut. Och om utmaningen i att mentalt ställa om sig till att istället för att göra det mesta av jobbet själv, lämna över det till medarbetare.<h2>Driver gården i två bolag</h2>Både människor och maskiner ska ha jobb året om.Gården drivs i två olika bolag, ett för Kravproduktionen och ett för den konventionella odlingen. Dessutom har gården en omfattande entreprenadverksamhet som omsätter mellan sex och åtta miljoner, bland annat beroende på snömängd under vintern.&nbsp;– Entreprenaden har vi haft för att nyttja maskinerna året om. Därmed kan vi också byta maskiner mer frekvent, säger Roberth Kihlin, som är den som har mest ansvar för just den grenen av verksamheten.Bröderna har avtal med fastighetsägare i Västerås om att sköta snöröjning, sandning och sandsopning.Där har de fått bra avtal av kunder som förstår att man får det man betalar för. Behöver det handskottas utanför dörrar så görs det.

En bild tagen från ett torktorn visar en gårdsplan där olika redskap ställts av. I bakgrunden syns en stor lada med brutet tak och en mängd silagebalar som ställts upp.

article_1665043804369.jpeg

large_1665043804369.jpeg

medium_1665043804369.jpeg

1665043804369.jpeg

Hur har ni gjort fördelningen av ansvar mellan er?– Roberth tog hand om alla papper. Jag är inte intresserad av administration. Fördelningen har vi nog gjort efter intresse. Första åren var vi rätt involverade båda två i alla verksamheter, men det håller inte riktigt att ha det så, säger Gustaf Kihlin.– Det enda papper Gustaf får hantera är skithuspappret, säger Roberth Kihlin.Nu går det ut 1 000 fakturor per år från gårdens bolag.Roberth Kihlin bokför allt på gården. Sista åren har de tagit hjälp med lönerapportering, det är mycket lagstiftning och regler kring det, vilket medförde att arbetsbördan blev för stor. Personalen använder en app för tidrapportering.<h2>En bilverkstad blev en flopp</h2>– Entreprenaddelen startade vi för att komma igång och få ihop pengar, säger Roberth Kihlin.Men vägen till en verksamhet som bär sig och ger intäkter har inte varit spikrak. Långtifrån.– Vi arrenderade en bilverkstad i Västerås, det var ingen framgångssaga direkt, suckar Gustaf Kihlin.Bröderna tog vid i svallvågorna efter Omställning 90. Mycket mark lades i träda vid den tiden, liksom på Hallstaberg. Bete var tillåtet på sådan mark. 35 av 80 hektar odlades det på, resten användes till extensivt bete och vall för hö.– Det var helt ute med lantbruk då, spannmålsproduktion skulle man inte satsa alls på. Det var jävligt låga priser på spannmål in på 2000-talet, säger Roberth Kihlin.Men bröderna är envisa och de har varit beredda på att lägga in mycket eget jobb i bolagen.

Två blanka metallsilor är kopplade till ett torkhus. 

article_1665043853287.jpeg

large_1665043853287.jpeg

medium_1665043853287.jpeg

1665043853287.jpeg

Del efter del av gården har setts över för optimering. 2014 var det dags att fixa en bättre lösning för spannmålen. 2015 stod en torkanläggning inklusive lagringsvolym om cirka 2 100 kubikmeter redo inför skörden.Allt som har byggts på gården vittnar om brödernas engagemang. Inget lämnas åt slumpen.Inför varje bygge har de båda åkt på studiebesök. Detalj efter detalj har studerats, diskuterats och ofta lagts till en lista av: Så här vill vi inte ha det.

Ett lastutrymme i en torkanläggning för spannmål har höga sidoväggar av betong. Det gör det svårare för råttor att komma åt spannmålen.

article_1665043837564.jpeg

large_1665043837564.jpeg

medium_1665043837564.jpeg

1665043837564.jpeg

Torkanläggningen i plåt som står på betong byggdes för att vara underhållsfri, som bonus hålls även skadedjur ute.Inne i anläggningen har en vägg rests mellan lastningsutrymmet och kontrollrum och silor.– Jag vill inte ha in dammet. Bara väggen kostade säkert 100 000 kronor extra. Men det var så vi ville ha det, säger Roberth Kihlin.

En arbetsklädd man står vid en öppen dörr som leder till ett kontorsutrymme i en torkanläggning för spannmål. Väggen förhindrar damm att sprida sig vid lossning.

article_1665043830283.jpeg

large_1665043830283.jpeg

medium_1665043830283.jpeg

1665043830283.jpeg

En arbetsklädd man sitter vid ett bord med en laptop på. Bakom honom syns olika elskåp och mätare.

article_1665043820833.jpeg

large_1665043820833.jpeg

medium_1665043820833.jpeg

1665043820833.jpeg

– Roberth har synpunkter på hur det ska tröskas, i vilken ordning, för att det ska funka med spannmålslogistik och torken. Logistiken i torken sköter Roberth. Det skulle bara bli ineffektivt om båda var där och tryckte på knappar och kollade temperaturer, säger Gustaf Kihlin, som håller sig till att sköta tröskningen.&nbsp;

<h2>Blygsamma dippar</h2>Arbetsfördelningen mellan bröderna har växt fram. Besluten fattas tillsammans. Bolagen går bra. Ibland råkar de ut för vad de beskriver som en blygsam dipp.Den stora utmaningen är en annan.– Vi har gått ur en verksamhet där vi har gjort allt själva till att ställa om att låta anställda sköta mer och mer. Det är en rejäl tröskel att komma över, säger Gustaf Kihlin.Roberth Kihlin skruvar på sig på stolen. Engagemanget för gården går inifrån och ut, ända sedan han följde fadern i hasorna när han gjorde sina sysslor.– Nu har de yngre grabbarna börjat så. Jag är extremt allergisk mot såmistor. Det passar inte mig. Det var en utmaning för mig att släppa ifrån mig såmaskinen.– Men jag tror inte att jag sått en meter i höst. Jag har bara servat runtomkring.<h2>Fler anställda sista åren</h2>Det är de senaste två, tre åren som de kunnat anställa mer personal.Det har blivit mer djur, mer vall, mer dynga.Nu jobbar åtta personer på gården, inklusive bröderna.– Medarbetarna måste också få göra saker, få varierade arbetsuppgifter och ansvar, säger Roberth Kihlin.

Tvä män står utanför ett stort djurstall. En stor skjutdörr är öppen, inne i stallet syns kor och maskiner.

article_1665043973458.jpeg

large_1665043973458.jpeg

medium_1665043973458.jpeg

1665043973458.jpeg

<h2>Samlar krafterna för alla kalvningsvakor</h2>Gustaf Kihlin har huvudansvaret för korna, även om brorsan förstås rycker in.– Jag försöker gå på tomgång i december och januari, men lyckas aldrig riktigt, säger Gustaf Kihlin.Tomgången för att samla krafter behövs för alla kalvningsvakor under februari fram till april.I samband med att det nya kallstallet för lösdrift av kor byggdes passade de på att bygga ett personalutrymme även där. Det underlättar enormt vid kalvningssäsongen.Utrymmet är fullt utrustat för att kunna bo där. Med hjälp av flyttbara kameror kan vaket skötas till en del från det varma och ombonade utrymmet.Numera tar en anställd en del av vaken i veckorna, men Gustaf Kihlin tar till största del nätter och helger själv.I ambitionen att ha kornas och kalvarnas bästa för ögonen försökte Gustaf Kihlin ett tag att göra sina kollar var tredje timme nätterna igenom.– Det gick helt enkelt inte. Det går inte att få ihop. Nu kollar vi var fjärde timme och tycker att det fungerar bra, ofta ser man om en ko är på gång att kalva.Alla kor tas alltid in på kalvningsbox. En tavla vid varje kalvningsbox ger information om vad som hänt under senaste tiden, till exempel om kalven har fått i sig råmjölk.

En rad med kor och kalvar sticker ut huvudet genom ett metallgaller och mumsar hö från ett foderbord.

article_1665044009040.jpeg

large_1665044009040.jpeg

medium_1665044009040.jpeg

1665044009040.jpeg

Även bygget av det stora kallstallet, som mäter 72 gånger 24 meter och rymmer drygt 160 djur, planerades in i minsta detalj av bröderna.De tog till sin metod att åka på studiebesök, om inte annat för att se vad de inte ville ha.

<h2>Smarta speciallösningar</h2>– Vad jag absolut inte ville ha var lösa grindar att börja plocka ihop när det är dags för en ko att kalva. Inte nog med att få in en ko i boxen, utan stå och bängla och bygga ihop med grindar. Nej tack! säger Gustaf Kihlin.Resultatet är ett stall som båda bröderna är mycket nöjda med. Det har fasta kalvningsboxar med egen vattenkopp samt möjlighet att spänna fast kon och fixera vid behov under kalvning.&nbsp;Hela bygget har haft målsättningen att skapa en trygg miljö för både djur och människa.&nbsp;Det blir drygt 160 kalvningar per år. Korna fribetäcks på bete. Bröderna har funderat på att börja betäcka på stall, men det måste de tänka ett par varv till på. Det skulle betyda en andra kalvningssäsong under hösten och vintern.– Det är mycket jobb med att få ihop vilka grupper kor som ska gå med vilka tjurar i vilka hagar. Om en grupp redan är betäckt är det bara att släppa ut som betesdjur, säger Roberth Kihlin.– Vi ska också orka med en andra kalvningssäsong. Tankarna finns där, men vi har inte kommit fram till en lösning som håller, säger Gustaf Kihlin.

Tre kor betar gräs i en hage. I bakgrunden syns en ståtlig tegelkyrka.

article_1665043958642.jpeg

large_1665043958642.jpeg

medium_1665043958642.jpeg

1665043958642.jpeg

<h2>Tankar på eget slakteri</h2>Andra tankar som har funnits är att öppna eget slakteri på gården. Som alltid måste investering vägas mot utfall.– Det är mycket jobb för att sälja köttlådor. Vi har kommit fram till att vi ska satsa på att producera kalvar, för det är vi jävligt bra på! 75 tjurkalvar om totalt 23 ton i år, det är inte dåligt, säger Roberth Kihlin.– Den mest naturliga utvecklingen är att kastrera samtliga tjurkalvar och ha tillväxtdjur på naturliga betesmarker.Men naturliga betesmarker är inte så lätt att få tag på i Mälardalen. Båda säger att de absolut kan tänka sig att åka 10-15 mil med djuren. Det kräver dock att markägaren eller någon annan med djuröga kan tänka sig att titta till flocken. Att åka till en grupp någon gång i veckan går bra.

Enkla lösningar hos Kihlins - och en veterantraktor

<div style="position:relative;width:100%;padding-bottom:56.25%;"><iframe allow="autoplay; fullscreen" allowfullscreen referrerpolicy="no-referrer-when-downgrade" src="https://api.screen9.com/embed/B70FfMe_XulNgSFs534FZRMlAdF30nBCjC5R85WWYCeU4YaY2AiKKi2eEkZ-El_C" style="border:0;width:100%;height:100%;position:absolute" title="Enkla lösningar hos Kihlins - och en veterantraktor"></iframe><script type="application/ld+json">{"@context": "https://schema.org", "@type": "VideoObject", "description": "Robert och Gustaf Kihlin driver Hallstabergs g\u00e5rd i V\u00e4stmanland. H\u00e4r visar Gustaf n\u00e5gra egna l\u00f6sningar p\u00e5 stallbygget - samt drar ig\u00e5ng veterantraktorn.", "name": "Enkla l\u00f6sningar hos Kihlins - och en veterantraktor", "thumbnailUrl": ["https://cfcdn.screen9.com/img/-/k/-kVZnoT_Eax16TWIsWf4yw_fg/thumb_4.jpg?v=0", "https://cfcdn.screen9.com/img/-/k/-kVZnoT_Eax16TWIsWf4yw_fg/144p_4.jpg?v=0", "https://cfcdn.screen9.com/img/-/k/-kVZnoT_Eax16TWIsWf4yw_fg/240p_4.jpg?v=0", "https://cfcdn.screen9.com/img/-/k/-kVZnoT_Eax16TWIsWf4yw_fg/360p_4.jpg?v=0", "https://cfcdn.screen9.com/img/-/k/-kVZnoT_Eax16TWIsWf4yw_fg/480p_4.jpg?v=0", "https://cfcdn.screen9.com/img/-/k/-kVZnoT_Eax16TWIsWf4yw_fg/720p_4.jpg?v=0", "https://cfcdn.screen9.com/img/-/k/-kVZnoT_Eax16TWIsWf4yw_fg/image_4.jpg?v=0"], "uploadDate": "2022-12-16T13:27:50", "duration": "PT2M57S", "embedUrl": "https://api.screen9.com/embed/B70FfMe_XulNgSFs534FZRMlAdF30nBCjC5R85WWYCeU4YaY2AiKKi2eEkZ-El_C"}</script></div>

<h2>Ska fungera om 50 år</h2>Under samtalen har vi rört oss över gården och stannat vid nya kallstallet för dikorna som går på lösdrift.Även här finns speciallösningar som inte har varit den billigaste lösningen, men är precis den lösning som Kihlins vill ha.– Om 25 år ska det fortfarande vara hyggligt modernt. Om 50 år ska det fortfarande fungera, säger Roberth Kihlin.– Där är vi otroligt överens. Djurstallet hade vi kunnat bygga tre miljoner billigare, säger Gustaf Kihlin.

Bakom en stålgrind står kor och tittar mot kameran. Till höger syns hur byggnadens stålstomme vilar på en hög betongsockel.

article_1665043776264.jpeg

large_1665043776264.jpeg

medium_1665043776264.jpeg

1665043776264.jpeg

Det som kostade extra är en speciallösning för stommen i stål. Ingen del av metallen kommer i kontakt med dyngan eftersom stommen vilar på en extra hög betongsockel.Förutom att det förlänger livstiden på metallen så gör det också att man inte riskerar att köra på stommen med en skopa.<h2>Extra bred skrapgång</h2>Skrapgången i stallet är också extra bred. Bra både för kor och maskiner. Rymden gör det trivsamt för korna att vistas där och gör att ströbädden hålls fräschare.Väggarna består av perforerad plåt som gör hela stallet ljust. Det enda minuset är att östra väggen borde ha varit helt tät i stället, där kan det driva in regn och snö vintertid.Under foderbordets ätfronter hänger en bräda som gör att foder inte ramlar in på skrapgången. Samtidigt kan brädan vicka undan utan att gå sönder, när man puttar in foder. En enkel lösning som ser till att minska foderspill och hålla fodret rent och fint.&nbsp;Brädan är även spärrad åt andra hållet, för att korna inte ska få in benen och fastna.

Ett foderbord i betong syns framför ett kallstall för kor. Mellan stallets metallstomme syns metallrör dit stuprör har dragits.

article_1665043744648.jpeg

large_1665043744648.jpeg

medium_1665043744648.jpeg

1665043744648.jpeg

Två kor står vid en foderfront och äter. Vid sidan av dem syns hur ett metallrör ansluter till ett stuprör.

article_1665748662915.jpeg

large_1665748662915.jpeg

medium_1665748662915.jpeg

1665748662915.jpeg

<h2>Stuprören en del av inredningen</h2>Stallet har en speciallösning för stuprör för regnvatten, där det har plockats in i stabilare metallrör som samtidigt är stolpar för foderfronterna. Vattnet leds in under foderbordet. Även här med tanke både på djur och hållbarhet – varken kor eller maskiner ska kunna dra sönder ett stuprör.På sikt ska vattnet tas omhand i stora tankar och användas i lantbruket.Hela tiden planeras det för gårdens utveckling. Investeringar görs.– Jag skulle gärna se förvärv av jord och skog. Vi har lagt bud, men har tydligen varit för försiktiga, säger Roberth Kihlin.Ytterligare en dröm är att hitta områden för att bygga bostäder. Gården ligger nära det lilla samhället Orresta, där det finns såväl förskola som skola för år 1-6.– Vi vill få mer folk till landsbygden, trygga skolans framtid. Men vi bor i en extremt fornminnesrik bygd, så det kan bli svårt att hitta mark. Men tanken finns där, säger Roberth Kihlin.

<h3>Hallstabergs gård</h3>Gården drivs i två företag.&nbsp;I ett företag ligger den ekologiska odlingen och korna. Där ingår cirka 200 hektar, där största delen är vall som dels betas och dels slås för foder.&nbsp;Här odlas också en del proteingröda till korna.Gården har drygt 160 kalvningar årligen. Korna fribetäcks på bete och kalvar i februari - april.Maximalt tre procent av kalvarna får gå till spillo.20 procent av korna får man på något sätt hjälpa vid kalvningen, allt från att hjälpa kalven att dia till att hjälpa kon att kalva.Korna är till största delen en korsning av raserna simmental och aberdeen angus. En del av de kor som man inte rekryterar efter betäcks med blonde d'Aquitaine.Korsningen simmental angus ger bra moderdjur som är bra på att försörja sig själv och som dessutom mjölkar bra. Blonde d'Aquitaine, som har en högre köttansättning, passar bra för slaktdjur.I det andra företaget ligger den konventionella odlingen.Här ingår 280 hektar.Odlingen brukar läggas upp ungefär så här varje år:Höstvete, 120 hektar.Foderärtor, 35 hektar.Höstraps, 30 hektar.En liten mängd korn och havre, samt lite odling av hästhö.Gården har maskinsamarbeten med grannar och hjälper till med ytterligare 190 hektar.Sammanlagt sås och tröskas 450-475 hektar per år. Det innefattar både egen odling samt legokörning åt några kollegor.Omsättningen är på 19-20 miljoner och vinsten på har landat på allt från 100 000 till 1 miljon kronor beroende på år.Årsarbetstimmar totalt i båda företagen, inkl F-skattare och timanställda i entreprenadverksamheten ligger mellan 18 000 och 20 000 timmar.

article_1665043920154.jpeg

large_1665043920154.jpeg

medium_1665043920154.jpeg

1665043920154.jpeg

<h3>Tidslinje över gården Hallstaberg</h3>Bröderna Gustaf och Roberth Kihlins farfars farfar Karl-Gustaf Kihlin köpte gården år 1900.Då var det mjölkproduktion som gällde på gården.1935 byggdes gamla lagården.1953 slutade gården med mjölkproduktion på grund av dålig lönsamhet. Efter kriget var det brist på allt, beredskapslager öppnades på många håll i landet, så även i lagården på Hallstaberg.Mellan runt 1954 och 1981 var det beredskapslager i gamla lagården, det genererade en viss hyresintäkt.På 1980-talet satsade gården lite större på får som köttdjur. Som mest blev det ett 80-tal tackor. Fåren var kvar på gården i mindre skala fram till 2018.1988 köptes de första betäckta kvigorna från Fullerö gård. Då tog nötköttsproduktionen vid.1993 startade bröderna sitt första handelsbolag för snöröjning och sandning.Gustaf Kihlin hade en anställning på en annan gård fram till 1998.2001 tog bröderna Kihlin över gården efter sin far. Då köpte de inventarier och arrenderade gården. Då fanns 40-45 kor och ungdjur på gården.2006 gick larmet om ett presumtivt utbrott av galna ko-sjukan på gården, ett larm som senare ändrades till förekomst av atypisk BSE.2014 byggdes tork för spannmål och den stod klar inför skörd 2015. Bygget kostade omkring åtta miljoner.2018 stod det nya kallstallet för lösdrift av kor färdigt. Det kostade åtta miljoner att bygga, inklusive en egenborrad 90-meter djup brunn och en gödselvårdsanläggning som är cirka 50 procent större än vad djurantalet kräver.2020 installerades solceller för en miljon. De ger 106,5 kilowatt.

<h3>Läs också</h3><a href="https://www.atl.nu/ett-fall-av-galna-kosjukan-i-storbritannien">Fall av galna ko-sjukan upptäckta i Storbritannien</a><a href="https://www.atl.nu/salmonella-hittad-i-kalvbesattning">Salmonella hittad i kalvbesättning&nbsp;</a>

Kon Skrållan orkade inte att kalva, året var 2006. Veckorna efter Skrållans död gick larmet om ett utbrott av galna ko-sjukan på Hallstabergs gård.&nbsp;Världspressen landade blixtsnabbt på gårdsplanen. Ovisshet och kaos rådde. Bröderna Kihlin stod sida vid sida då och gör det fortfarande.&nbsp;Men i dag ser utmaningarna annorlunda ut .

 Bröderna Kihlin hamnade i världspressens fokus när enda svenska fall av atypisk BSE kom.

BSE-larmet på Hallstabergs gård

Djurhållning

Bröderna Roberth Kihlin och Gustaf Kihlin äger Hallstabergs gård. Bröderna fattar alla beslut gällande gården tillsammans. De har satsat stort på ett nytt kallstall för lösdrift av kor. Det bygget och även andra har de gjort speciallösningar för, med extra breda skrapgånger och upphöjda socklar som stommen står på.