Förra året drog Jordbruksverket igång en stor satsning på förgröningsrådgivning. Men intresset från lantbrukarhåll har hitintills varit lågt.

Ännu så länge har Jordbruksverket bara fått in fakturor för tre förgröningsrådgivningar till en total kostnad på 14 234 kronor trots att budgeten för 2016 och 2017 ligger på cirka 10 miljoner kronor.

Rådgivare runt om i landet är engagerade och lantbrukare har erbjudits kraftigt subventionerad rådgivning på temat. Lantbrukaren behöver bara betala 30 procent av kostnaden. Resten finansieras av landsbygdsprogrammet.

Syftet med rådgivningen är bland annat "optimering av den biologiska mångfalden inom ramarna för förgröningen och utifrån företagets intresse och inriktning", enligt Jordbruksverkets hemsida.

Förklaringarna till det svala intresset är säkert flera. En är att det är svårt att motivera köp av rådgivning till åtgärder som kräver tid och pengar men som inte tydligt visar på någon vinst i kronor och ören för många.

Med pressade spannmålspriser, och intäkter som inte ger full kostnadstäckning, finns inte mycket utrymme för extra utgifter.

Förgröningsstödet har sedan det infördes 2015 varit hårt kritiserat. Under hösten släppte Jordbruksverket en rapport som bekräftade de slutsatser som många rådgivare och lantbrukare drog redan från början. Förgröningsstödet har bara medfört en minimal miljönytta i Sverige.

När man räknar bort de förgröningskrav som jordbruket klarar utan att behöva göra förändringar i driften får man i förhållande till åtgärdskostnaderna, ett överskott av miljönyttor som kan värderas till cirka 15 kronor per hektar. Samtidigt är de sannolika transaktionskostnaderna för förgröningen beräknade till 15 till 20 kronor per hektar. I princip innebär det att de tillkomna miljönyttorna och de totala kostnaderna tar ut varandra.

Till skillnad från Jordbruksverkets förgröningsrådgivning har det ideella projektet Blommor för bin lockat betydligt fler lantbrukare.

Initiativtagarna insåg att det fanns en lucka att fylla i förgröningsstödet. Genom att samla in pengar från allmänheten har lantbrukare fått betalt för de åtgärder som krävs för att så in blommande örter längs med till exempel de obrukade fältkanterna.

De vilda pollinatörerna gynnas i odlingslandskapet och de obrukade fältkanterna blir mer meningsfulla ur miljösynpunkt. Ersättningen ska täcka etableringskostnaden och underhåll.

Ett hundratal lantbrukare står på kö för att få vara med i projektet men finansieringen från privatpersoner har inte räckt för att täcka kostnaderna. Det är här företagssponsringen kommer in.

För till exempel de stora livsmedelskedjorna borde det vara ett givet tillfälle att vara med och sponsra projektet.

När veteterminerna faller på börsen i Paris kan odlare knappast begära 10 öre mer per kilo för kvarnvetet för att det växer blommande örter på fältkanterna. Men stora bolag inom livsmedelsbranschen som vänder sig direkt till konsument skulle säkert kunna räkna hem vinsten.

RELATERAT: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/battre-skord-med-strukturkalkning/">Lantbrukaren Carl-Albert Rydemark fick bättre skörd i försök</a>

OBS. Siffror för 2015. De obrukade fältkanterna ansöks per längdmeter, vilka enligt stödreglerna sedan ska multipliceras med sex. Sannolikt är de flesta fältkanter bara en till en och en halv meter breda vilket då motsvarar mellan 700 och 1000 verkliga hektar.

Källa: Förgröningen i praktiken -kostnader kontra miljönyttor, Jordbruksverket, ansökta EFA-arealer 2015.

RELATERAT: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/starka-trender-i-arets-utsade/">Starka trender i årets utsäde</a>

RELATERAT: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/ekologiska-fokusarealer-behover-inte-utokas/">Ekologiska fokusarealer behöver inte utökas</a>

Det finns bättre sätt än förgröningsrådgivning – och där kan handeln få en nyckelroll. Detta kan bli en vinn vinn-situation för konsument, handeln – och odlare, skriver Malin Eborn i en marknadsanalys.

Kan bli vinn vinn-situation för odlare, konsument och handeln.