För den som gör en spannmålskalkyl är markprisökningen förbryllande och för den som vill räkna hem en god ekonomi på odlingen verkar en del markköp vara gjorda med huvudet under armen. Det är andra faktorer än lönsamhet som styr.
Nya ägandeformer kan ge nytt kapital
Höjda markpriser och i förhållande till andra länder höga byggkostnader driver på att kapitalbehovet ökar raskt i det svenska lantbruket. Den snabbt ökande skuldsättningen är ett tecken på detta.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
För att klara moderniseringen av djuruppfödningen kommer det att krävas miljardbelopp i investeringar, något som för närvarande är svårt för banker och lantbrukare att komma överens om. Det ställs nya och större krav på såväl lantbruksföretag som banker. Det stora kapitalbehovet gör det också svårt för unga lantbrukare att etablera sig, vilket också hämmar utvecklingen.
För att lösa dessa problem föreslog Konkurrensutredningen i fjol att Jordförvärvslagen bör ses över och öppna för juridiska personer att investera i mark och gårdar.
I våra grannländer har man varit mer innovativ för att gynna generationsväxling och investeringar. Finland ger till exempel ett så kallat avträdesstöd till den som överlåter till en yngre person.
I Danmark har man gjort det möjligt för juridiska personer att köpa jordbruksmark, som ett sätt att tillföra nytt kapital till branschen. Ett exempel på detta är den pensionsfond som vi skriver om i denna tidning. Den har löst problem för såväl hårt skuldsatta bönder som för unga som har haft svårt att etablera sig.
Den danska motsvarigheten till LRF, Landbrug & fødevarer, ser positivt på pensionsfonden som ett sätt att lösa problem och ge nystartare en chans.
LRF har en annan syn på saken. En motion på årets LRF-stämma vill bevara Jordförvärvslagen som den är och får fullt stöd från styrelsen för detta. Kopplingen ägande och brukande bör behållas, och problemen med kapitalförsörjningen har, enligt LRF, med låg lönsamhet att göra.
Det är helt begripligt och legitimt att LRF med sin historia intar den positionen. Ända sedan (det påstådda?) baggböleriets dagar har det varit bondeorganisationers uppgift att värna familjejordbruket. Och bolagsägande där avlägsna ägare har sin egen agenda är inte utan problem.
Ett lantbruksnära exempel är riskkapitalbolaget Nomads nedläggning av Findus verksamhet i Bjuv. Det är inte det vi behöver
Man kan önska sig tillbaka till en tid när kapitalinsatsen inte var så enorm för att starta ett livskraftigt företag. Men där är vi inte längre. Det är för lättvindligt att avfärda frågan med att det är ett lönsamhetsproblem.
Vi kan få leva med pressad lönsamhet lång tid och jordbruket kräver ständig effektivisering och robusta företag. I detta läge bör även ägandeformerna kunna diskuteras.