facebooktwittermail

Ny tranforskning kan minska jordbruksskadorna

Födosökande tranor ställer till stora problem i jordbruket. I en ny avhandling visar Lovisa Nilsson från SLU när och var grödorna löper störst risk att skadas. Dessutom föreslår hon åtgärder som kan minska konflikten mellan naturvården och jordbruket.

SLU-forskaren Lovisa Nilsson har lagt fram en avhandling där hon tittar närmare på när och var grödorna löper störst risk att skadas av födosökande tranor.
SLU-forskaren Lovisa Nilsson har lagt fram en avhandling där hon tittar närmare på när och var grödorna löper störst risk att skadas av födosökande tranor.

Tranor och andra större fåglar som gäss och sångsvanar har ökat stadigt i Europa, främst på grund av ökat naturskydd och ökad tillgång på våtmarker. Men den ökade höstsådden gör också sitt för att fåglarna ska få tillgång till mat året om.

Lovisa Nilsson konstaterar i sin avhandling att tranorna ofta inte nöjer sig med att slå sig ner i det nätverk av skyddade områden som har inrättats längs med tranornas Västeuropeiska rutt.

I stället letar de efter föda på omkringliggande jordbruksmark. Det ökar i sin tur risken för skadeförluster för lantbrukare som har mark i närheten av skyddade områden.

Stubbåkrar har potential

Insikten ökar möjligheten att koncentrera åtgärder till de platser som är utsatta med hjälp av buffertzoner och ersättningar till lantbrukarna, enligt Lovisa Nilsson.

Men stubbåkrar med god tillgång på spillsäd, nära övernattningsplatserna, har också visat sig ha stor potential att styra tranorna bort från åkrarna.

Internationella samtal

En annan viktig slutsats, som Lovisa Nilsson lyfter fram, är att tranorna använder större områden än vad som tidigare varit känt. Det är också något som man bör ta med i beräkningarna när man beslutar om förebyggande åtgärder, så som avledningsåkrar och skyddsjakt.

För att öka förståelsen lyfter Lovisa Nilsson fram att det är viktigt med fortsatta samtal mellan olika intressegrupper. Dessutom föreslår hon att skadeproblematiken ska hanteras på internationell nivå.

- Ett sätt att åstadkomma det är att skapa en gemensam förvaltningsplan över nationsgränserna längs med flyttvägen, säger Lovisa Nilsson i pressmeddelandet från SLU.