Sara Johansson

large_Sara_J_Kommentar-Politik.jpg

medium_Sara_J_Kommentar-Politik.jpg

small_Sara_J_Kommentar-Politik.jpg

thumbnail_Sara_J_Kommentar-Politik.jpg

Sara_J_Kommentar-Politik.jpg

Att förlora en landsbygdsansvarig minister kan ses som en olycka, att förlora två börjar likna slarv, för att parafrasera Oscar Wilde.&nbsp;

Fast regeringen kommer inte riktigt undan med vårdslöshet i politiken. Visst, den första ministern fick avgå till följd av en rad omständigheter som varken Jennie Nilsson (S) eller Stefan Löfven (S) hade någon större kontroll över. Vilda samarbetspartier och vilda ersättare gav regeringen litet utrymme att göra något annat än att skicka Nilsson tillbaka till riksdagen. Men när näringsministern fick det officiella ansvaret för lantbruksfrågorna gjordes ett medvetet val.&nbsp;Det var inte nödvändigt att lägga ett nytt politikområde i en redan välfylld ministerportfölj. (Att Ibrahim Baylan (S) sedan han tog över hållit presskonferenser om allt från produktion av avancerade läkemedel till landsbygdsprogrammets budget och besökt både en Arlagård och ett elektromobilitetslabb säger något om bredden på vad han ansvarat för. Att han inte deltagit på något av de jordbruksministerråd som hållits under hans tid som ansvarig för politikområdet säger möjligen något annat. Men det går inte att göra jämförelser när hans urval är så litet. Alla hans företrädare har haft fler än två möten att missa.) Inget tvingade heller fram beslutet att låta lantbrukspolitiken bli en del av en tillfällig lösning, vilket näringsministerekvationen gissningsvis var.De valen har lett oss hit, till början på S-kongressen där startskottet för en ny regering ska gå av med valet av Magdalena Andersson som ny partiledare. När hon kommer att presentera sin nya regering är i skrivande stund oklart, men vi vet att Ibrahim Baylan ska avgå så det blir någon ny som får ansvaret för lantbruksfrågorna. Det gäller ju även om Andersson skulle få nobben av riksdagen och någon annan får bilda regering.

Denna någon ska med knappt två månader till årsskiftets deadline leverera en detaljerad strategisk plan för hur Sverige ska tillämpa EU:s gemensamma jordbrukspolitik. En comeback för Jennie Nilsson hade under omständigheterna kanske varit rimligt, men hon behövs fortsatt i riksdagen för att säkra regeringen och dess budget (som inte är säker för det, i och för sig). Och det är dessutom svensk regeringstradition att lägga lantbruksfrågorna hos personer som inte ägnat sig åt jordbrukspolitik tidigare.Erfarenhet är å andra sidan ingen garanti för att allt går smärtfritt. Förra gången en nationell reformplan skulle göras hade den ansvariga ministern, Eskil Erlandsson (C), varit jordbruks/landsbygdsminister i åtta år och det förslaget kom ändå tillbaka från EU-kommissionen med 333 anmärkningar om vad som behövde ändras. Rättningsarbetet bidrog till de stödförseningar som blivit en följetong under den pågående programperioden. Så det är bara att hoppas att vem det än blir som ska ta hand om jordbrukspolitiken är redo för en flygande start där marschhöjd måste uppnås snabbt.&nbsp;Hen ska kanske vara redo för en kraschlandning också. Godkänner riksdagen inte den rödgröna budgeten och Magdalena Andersson följer sin företrädares hot om att i så fall avgå, så kan det bli den fjärde lantbrukspolitiskt ansvariga ministern på ett halvår. Det är en omsättningstakt på statsråd som vanligtvis bara mindre demokratiskt nogräknade nationer kommer upp i.

Snart får Sverige sin tredje lantbruksansvariga minister på mindre än ett halvår. Det kan bli en fjärde innan året är slut.

Snart får Sverige sin tredje lantbruksansvariga minister.

”Ny minister måste upp i marschhöjd snabbt”

Politik

Snart får Sverige sin tredje lantbruksansvariga minister på mindre än ett halvår. Det kan bli en fjärde innan året är slut.