facebooktwittermail d

Ny jordbrukspolitik ökar knappast produktion och vinst

Regeringens plan för jordbrukspolitiken till 2027 präglas av förvaltning, fast med krympande resurser. För ett större miljö- och klimatfokus hade en satsning på vallen suttit fint. 

Slåtter av vall, Stenby
Vallen förtjänar uppmärksamhet och stöd. FOTO: GÖRAN GUSTAFSON//SCANPIX

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

När regeringen lättar på förlåten och presenterar den svenska planen för den ny Cap-perioden 2023–27 innehåller den i stort sett förväntade inslag. Totalt kommer ersättningarna till lantbruket under perioden uppgå till cirka 60 miljarder kronor varav 45 kommer från EU. Dessutom flyttas en del åtgärder till nationell finansiering, dit går till exempel bredbandsstödet och Greppa näringen.

Med tanke på att den kommande budgeten som helhet är mindre än den som har gällt innevarande period är det svårt att se den offensiva satsningen i helheten. Det handlar i så fall om att få bra utväxling med mindre resurser.

Målsättningen att det svenska jordbruket ska växa och bli mer lönsamt låter ihålig om man ska stödja sig på politiken. Den vinsten måste tas ut på marknaden, om man tror att politiken ska ordna det backar man in i framtiden.

De ettåriga miljöersättningar, så kallade ecoschemes, som nu föreslås stämmer väl överens med de förslag som Jordbruksverket gav tidigare i höst. Där ingår stöd till ekologisk produktion, ersättning för kolinlagring genom mellangrödor, fånggrödor och vårbearbetning och en ny ersättning för åtgärder inom precisionsjordbruket. Det senare gäller bara i nitratkänsliga områden. Denna ersättning hade mycket väl kunnat vara mer generell för att stötta en utveckling som är mycket viktig för det framtida jordbruket. 

Där ingår alltså inte något generellt stöd till vallodling, något som kritiserades redan när förslagen kom. Visst hade ett generellt stöd till vallodlingen tydligare signalerat dess betydelse för kolinlagringen, en av de viktigaste klimatåtgärderna. Som det är nu blir till exempel konventionella vallodlare utanför områden med kompensationsstöd utan ersättning. 

I och med att den generella nivån på gårdsstöden minskar jämfört med förra perioden är det alltså mindre pengar som kan landa på gårdsplanen. Eftersom de ettåriga miljöersättningarna är frivilliga och ställer särskilda krav är det många som inte kommer att söka dem. Det i praktiken tillgängliga gårdsstödet blir alltså betydligt lägre eftersom många inte hittar något att söka miljöersättning för. 

Eftersom vi vet att utan ersättningarna från Cap finns ingen vinst att fördela i det svenska jordbruket är det överskottet som kommer att påverkas negativt, allt annat lika. Det är svårt att se hur denna plan lever upp till målsättningen om ökad lönsamhet som ska ge ökad produktion.

Det är inte heller självklart att den ganska milda styrningen av pengar till mindre gårdar kan på något sätt bromsa den snabba strukturrationaliseringen. Vi vet att lönsamheten är problematisk för djurgårdar i skogs- och mellanbygder. Det är den nu och det kommer den också att vara med nya Cap. 

Det finns moderna och framåtsyftande inslag i budgeten. En ökad satsning på unga lantbrukare på gårdar upp till 200 hektar är bra. Det lite kryptiska ”investeringsstöd för diversifiering och utveckling av livsmedelskedjan” kan bli intressant. Investeringsstöd för bevattningsdammar är en anpassning till en ny och osäkrare verklighet. Ännu mer kunde ha satsats på klimatåtgärder.

En av de viktigaste målsättningarna med nya Cap är att den ska bli enklare att administrera. Ingen vill att de enorma förseningarna i utbetalningarna som vi led av under nuvarande period ska upprepas. Den dyra administrationen och framför allt Jordbruksverkets totala misslyckande med att få till ett fungerande it-system förskräcker. 

Även på EU-nivå har frustrationen varit stor, inte minst med förgröningsstöden. Redan från 2017 ville den dåvarande kommissionären för jordbruk, Phil Hogan, ha en ny och enklare Cap.

Det dröjde alltså sex år till. Här finns ett visst hopp om att framtiden ska bli enklare, men djävulen sitter som alltid i detaljerna, och dem har vi inte sett ännu.

Den svenska planen ska nu godkännas av EU-kommissionen och beslut måste tas under nästa år om nya Cap ska kunna gälla från 1 januari 2023. Det är ett tungt maskineri som ska rullas ut och det tar inte hänsyn till de aktuella, mera brännande problemen. 

De höga priserna på foder, bränsle och gödsel slår hårt. Till dem ska regeringen återkomma i januari, det är viktigt att få till snabba åtgärder. Det är minst lika viktigt som den nya Cap-perioden.