Sverige borde ha som mål att fördubbla livsmedelsproduktionen och kraftigt öka livsmedelsexporten – och öka värdet av exporten genom innovation och starka svenska varumärken. Efter ett uselt växtodlingsår, ökande räntekostnader med mer elände är det inte lätt att vara optimist som lantbrukare. Nu om någonsin behövs de stora positiva politiska visionerna för framtidens svenska lantbruk.
”Nu är ett bra tillfälle att vara visionär i jordnära frågor”
Regeringen håller i taktpinnen i form av Livsmedelsstrategin 2.0. Nu är ett bra tillfälle att vara visionär i jordnära frågor.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
En ökad livsmedelsproduktion lär komma i konflikt med åtaganden på klimat- och miljöområdet. Men med en växande befolkning är en avvägning mellan målen ofrånkomlig. Därmed inte sagt att jordbruksproduktionen inte ska ha höga miljöambitioner.
Jordbruksproduktion i Sverige ska vara en nettovinst för miljön, jämfört med om maten producerats i andra länder. Konsumenternas krav på jordbruket och livsmedelsindustrin kommer inte att minska.
Tråkigt nog verkar de länge så kallade svenska mervärdena inte gett något större avtryck i livsmedelsexporten. Endast 30 procent av den svenska livsmedelsindustrin försäljning exporteras. Det exportfrämjande nätverkssamarbetet mellan staten och näringslivet Business Swedens målsättning är 50 procent export till år 2030.
Sverige borde kunna bättre och förhoppningsvis har den extremt låga kronkursen öppnat ett fönster för en exportoffensiv. Tyvärr är lantbruket beroende av import av konstgödsel och växtskyddsmedel, för att inte tala om diesel, till en oförmånlig växelkurs. Summa summarum borde livsmedelsexporten nu gynnas och svensk mat ta marknadsandelar på exportmarknaderna.
Det finns en del lovvärda initiativ på området som exportprogrammet Try Swedish (Business Sweden) bidrar till att marknadsföra svenska livsmedel utomlands. Regeringen arbetar med en uppdaterad Livsmedelsstrategi 2.0. För att inte tala om EU:s – i år 30-åriga – inre marknad som förenklar handel mellan medlemsländerna.
En offensiv livsmedelsstrategi, som tydligt signalerar att samhället vill att mer mark odlas och fler djur föds upp, ska inte underskattas. Lantbruket behöver framtidstro. Vi vet att världens växande befolkning kommer att kräva mer mat, men det är en klen tröst när höstens dieselräkning ska betalas. Regeringen har visat att den kan ge lantbruket stöttning vid kriser. Samma ansvar och anda behövs när de långsiktigare målen och visionerna ska sättas på pränt.
Allt handlar dock inte om ökad produktion och återuppodlade åkrar. Även om potentialen är stor – det finns omkring 500 000 hektar åker i träda eller extensiv vall. En stor del av värdet skapas genom innovativa produkter och marknadsföring. Man kan ha synpunkter på hur havredryck ställts mot mjölk, men havredrycken är ett utmärkt exempel på innovation inom livsmedelssektorn.
Starka varumärken och marknadsföring skapar också stora värden, mer eller mindre ur tomma intet. Konsumentens uppfattning om en produkt påverkar betalningsviljan. Svenskt hormon- och antibiotikafritt kött är bara mervärden om kunden vill betala mer för den berättelsen om svensk djurhållning. De svenska mervärdena säljer inte sig själva, det krävs marknadsföring.
Regeringen håller i taktpinnen i form av Livsmedelsstrategin 2.0. Nu är ett bra tillfälle att vara visionär i jordnära frågor. Givet att den svenska självförsörjningsgraden bara är 50 procent krävs en offensiv strategi. Det borde gå att hitta ett årtal lagom långt borta till vilket livsmedelsproduktionen kan fördubblas – och staka ut delmål på vägen dit.