Norge kan och vill ha ett annat lantbruk

Det är många som har tyckt till om den norska omläggningen från krontull till procenttull på hårdost. EU-parlamentariker, svenska och danska handelsministrar och till och med den svenske statsministern har blåst upp saken bortom alla proportioner i norska medier.

Men har de haft fog för det?

Jordbruk är inte en del av EES-avtalet och tullomläggningen ryms inom alla internationella avtal. Danmarks handelsminister Pia Olsen Dyhr har också tagit sitt förnuft till fånga och erkänt att det inte finns någon grund för handelskrig.

Man kunde hellre ha hyllat Norge som en stor marknad. Importen av jordbruksprodukter från EU till Norge har dubblats de senaste tio åren och uppgår i dag till 27 miljarder norska kronor.

Vi har också en tullfri ostkvot på 7 200 ton vilket utgör tio procent av vår hemmamarknad.

Många ostsorter är för övrigt undantagna från den nya tullen för att säkra mångfalden i ostdisken. Västerbottenosten är en av dessa.

Vi har alltså öppnat våra kylskåpsdörrar för livsmedel från Europa. Men för att det ska finnas goda norska produkter i kylskåpet måste regeringen vidta åtgärder.

Det är norska bönder mycket glada för. Krontullen på 27 kronor hade ingen effekt och hade stått stilla sedan 1990-talet.

Norge har bara utnyttjat en möjlighet som ryms i gällande handelsavtal.

Norge är i en särskild situation eftersom vi har en oljeekonomi. Vi klarar inte att priskonkurrera med européerna när det gäller mat.

Kostnads- och lönenivåer har blivit mycket höga. Topografi och klimat i Norge låter sig inte heller jämföras med förhållandena längre söderut.

Vi blir inte heller mätta av oljan så därför har vi en politik för att säkerställa jordbruket och villkoren för livsmedelsindustrin.

Tulländringen förhindrar till exempel att en större livsmedelskedja väljer att producera sin egen märkesost i ett utländskt mejeri till lägre kostnad, något som skulle ha tryckt ut den norska hårdosten från butikshyllan.

Om vi förlorar vår volymproduktion av ost skulle 4 000 bönder inte längre ha någon anledning att mjölka sina kor.

Närmare hälften av mjölkproduktionen i Norge går nämligen till produktion av vanlig hårdost. Väldigt många arbetstillfällen skulle gå förlorade.

Vi har i Norge en acceptans för att jordbruket är en viktig hörnsten i regionalpolitiken. Regeringen har också som mål att vi ska öka livsmedelsproduktionen i takt med befolkningsökningen.

Olika mål kräver olika politik. Norge har därför i dag en högre självförsörjningsgrad än Sverige och fortfarande en befolkad landsbygd.

Våra naturresurser blir också väl utnyttjade.

Den svenska bonden kommer inte att märka något av vår politik. Många svenska produkter, inklusive mejeriprodukter från Arla, får oförändrad tull.

Det är bara hårdostar som svenskarna i mycket liten utsträckning exporterar till Norge som får höjd tull.

Vi hoppas att fokus framöver läggs på de gemensamma utmaningarna i en värld som kräver ökad livsmedelsproduktion. Då måste också jordbruket främjas i länder som Norge och Sverige.

Nils T Bjørke,

ordförande Norges Bondelag