facebooktwittermail

Generös skyddsjakt en nödvändighet

Naturvårdsverket, NV, har regeringens uppdrag att undersöka formerna för en ny förvaltning av dov- och kronhjortar.

FOTO: ISTOCK

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Antalet hjortar har ökat snabbt på senare år och behovet av att begränsa de betesskador hjortarna ger upphov till är akut.

Den ekonomiska förlusten för en skogsägare som får ett vuxet granbestånd barkflängt är betydande. I NV:s utvärdering skattas förlusten till omkring halva virkesvärdet om beståndet måste avverkas i förtid.

Så som man får förstå beskrivningen av betesriskerna i NV:s rapport 6673 är den totala skadebilden inte alarmerande samtidigt som skadorna koncentreras till vissa områden. Relativt få kronhjortar kan alltså kosta enskilda skogsägare stora pengar.

Kostnaden för skadorna får den enskilde bära. När det blev tillåtet att jaga kronhjort år 1991 togs också möjligheten för ersättning ur viltskadefonderna bort. Tanken var att skadorna skulle begränsas med en ökad jakt vid behov.

Problemet är dock att markägarna inte helt kan styra över jakten. Säkerhetsventilen är skyddsjakt men det är ett instrument som urvattnas av jägarorganisationernas inflytande över länsstyrelserna. För att begränsa skadorna krävs en snabb och generös skyddsjakt, inte minst för älg.

Mycket tyder på att kronhjortsjakten kommer att samorganiseras med älgjakten, vilket i sig säkert är både kostnadseffektivt och praktiskt då både älg och kronhjort betar i samma skog.

En lätt förutsägbar konsekvens av detta är att den så kallade förvaltningen kommer att leda till en ökning av kronhjortspopulationen. Att en avskjutningspolitik för en låg kronviltstam skulle bli rådande inom nuvarande älgförvaltningsorganisation är inte troligt. Jägarnas intressen har en tendens att väga anmärkningsvärt tungt.

Skogsskadorna kommer också att öka och de drabbade markägarna kommer naturligtvis inte att få någon ersättning.

En absolut förutsättning för att åstadkomma en acceptabel kronhjortsförvaltning är en verkningsfull skyddsjakt. LRF, de fyra skogsägareföreningarna, Sveriges jordägareförbund och Jägarnas riksförbund vill se nya bestämmelser om skyddsjakt på årskalv av dov- och kronhjort. Om det behövs för att förebygga skada i fält med oskördad gröda.

Dessutom vill man även att årskalv av kronhjort som orsakar stamskada på barrträd ska få jagas. Tiden för skyddsjakten är tänkt att vara mellan den 1 juli till den 15 april.

Svenska jägareförbundet stöder, föga förvånande, inte skyddsjakt på årskalvar som barkflänger barrträd.

Om markägarnas äganderätt till både mark och jakt ska respekteras måste de ges ordentliga möjligheter att begränsa betesskador av vilt på sin egendom. En generös skyddsjakt är det minsta landets markägare kan begära. Alternativet är någon form av ersättningssystem för betesskador.