”Nej LRF, rapporten håller”
Det är inte aktuellt att dra tillbaka rapporten Biologisk mångfald i skogen, skriver Staffan Norin i en slutreplik.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Mikaela Johnsson, ordförande för LRF Skogsägarna, menar i en replik att vår rapport Biologisk mångfald i skogen, borde dras tillbaka. Det är inte aktuellt. Och jag förklarar gärna varför – med eller utan sockerkaka.
Johnsson hänvisar till den interna analysen som gjordes på Skogsstyrelsen om rapportens metoder och underlag, och hävdar utifrån det att vår rapport har stora brister. Men – som vi sagt i flera andra sammanhang – när vi vägt samman den interna analysen med annan kunskap om både kartskiktet sannolik kontinuitetsskog som hur naturvärden utvecklas i kontinuitetsskogar, har vi landat i att rapportens huvudslutsatser står fast. Och som vi återkommande upprepat så innebär ordet ”sannolika” att det i kartläggningen kan förekomma skogar som av olika skäl inte har höga naturvärden och som kan brukas med normala metoder och god miljöhänsyn.
För att undvika missförstånd har vi i den reviderade rapporten förtydligat vilka osäkerheter som finns i underlagen, samt rättat en felaktig siffra.
Beskrivningen av karteringen i Johnssons text är förenklad och nu blir det en del detaljer här:
I de cirka 26 000 hektar skog som i medeltal bedöms ha avverkats årligen de senaste åren, ingår alltså kända värdekärnor, samt de skogar som i kontinuitetsskogskarteringen klassas som sannolika kontinuitetsskogar. Sannolika kontinuitetsskogar har identifierats genom en preciserad och kvalitetssäkrad metod som kombinerar fjärranalys, manuell bildtolkning, uppgifter från Riksskogstaxeringen samt stickprovskontroller i fält.
Johnsson ställer också frågan – apropå flygbilderna i karteringen från 1960-talet – varför inte naturvärden kan återskapas i skogar som avverkades före 1950, om naturvärden kan återskapas i skog som avverkats senare. Det finns förstås inte någon ekologisk gräns vid 1950 eller 1960 som avgör om naturvärden kan utvecklas eller återskapas. En skog kan ha brukats tidigare utan att den ekologiska kontinuiteten har brutits, exempelvis genom plockhuggning. Även skogar som tidigare slutavverkats kan utveckla naturvärden, men det betyder inte att kontinuitetsberoende värden har återbildats. Avverkning av kontinuitetsskog ger förlust av livsmiljöer som inte kan återskapas inom överskådlig tid.
Vi blundar inte för den positiva utvecklingen i skogen och de insatser som skogsägare gör. Tvärtom är den värd all uppmuntran och det lyfts även i rapporten. Men hade den positiva utvecklingen varit tillräcklig, hade vi naturligtvis gjort en annan sammanvägd bedömning i vår rapport än att situationen för den biologiska mångfalden är allvarlig.
Än en gång: det är bra att vår rapport och slutsatserna i den diskuteras, för behovet av hänsyn till och kunskap om skogar med höga naturvärden är stort. Till LRF och andra aktörer är beskedet att vi bedömer att uppgifterna och slutsatserna i den reviderade rapporten stämmer. Låt oss tillsammans verka för att få fram mer kunskap, och skapa en positiv utveckling för miljömålet Levande skogar.
Staffan Norin, generaldirektör Skogsstyrelsen