facebooktwittermail d

”Naturvärden får inte vara en risk”

Vi behöver lägga fokus på att skapa miljöer där många olika arter trivs, inte stirra oss blind på en art – och glömma andra, skriver Marie Wickberg i en krönika.

Man i arbetskläder jobbar i skogen.
Värna bondeskogsbruket. FOTO: JEPPE GUSTAFSSON/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Känner du till Värmlandslaven? Förmodligen inte eftersom den senast sågs i norra Värmland 1962. Den är en av sex arter som, sedan 1950-talet, försvunnit från våra svenska skogar på grund av trakthyggesbruket.

Det var bara fyra dagar kvar till valet när en artikel om just detta dök upp i Dagens Nyheter. Texten byggde på den rapport som WWF beställt av artdatabanken. I rapporten konstateras, bland annat, att 394 skogslevande arter påverkas negativt av hyggen.

Debatten som följde rapporten blev symptomatisk för hur diskussionen om våra skogar har förts de senaste åren. Vi ställer oss i varsin ringhörna där den ena kombattanten ropar att skogsbruket utrotat sex arter sen 1950-talet. Den andra ropar högljutt tillbaka att ingen art har utrotats på grund av trakthyggesbruket på 50 år. Båda påståendena stöds av rapporten.

I mitten av ringen, som en självutnämnd domare, finns Dagens Nyheter, som väljer att rubriksätta sin artikel; ”Därför har flera partier fel om kalhyggen”.

Detta tvärsäkra påstående skrivs alltså inte i en opinionstext, utan i en nyhetsartikel. Tänker er motsvarande; ”Därför har flera partier fel om skatterna”.

Att arter dör ut på grund av mänsklig aktivitet är en tragedi och konsekvenserna för ekosystemen är omöjliga att förutse i förväg. Skogsbruket kan bli bättre på naturhänsyn. Men det finns 25 000 skogslevande arter i Sverige, de allra flesta av dem har god status och kan leva i samspel med det moderna skogsbruket.

För att vi ska nå framgång med de arter som missgynnas behöver dialogerna vara konkreta och sakliga. Därför är det positivt att rapporten pekar på ett antal arter som vi borde kommunicera mer kring; raggtaggsvamp, tretåig hackspett och mosippa tillexempel.

Det är också positivt att rapporten är konkret. Det brukar slängas med siffran att tusen arter hotas av skogsbruk. Den siffran stämmer inte.

Av de 394 arter om Artdatabanken pekar mot finns dessutom 71 som listats för att de har små populationer (alltså inte nödvändigtvis minskande).

Det finns dock två helt centrala saker vi inte får missa. Den första är att naturen är ett system. Vi behöver lägga fokus på att skapa miljöer där många olika arter trivs, inte stirra oss blind på en art – och glömma andra.

Den andra är att ersättningsfrågan måste bli löst. Det gamla bondeskogsbruket, småskaligheten och skogsbetet lyfts fram som positiva exempel. Det skogsbruket finns kvar och kan säkert växa, men då får inte höga naturvärden vara en risk.

Marie Wickberg

Marie Wickberg är chef för kommunikation och näringspolitik på Mellanskog.