En ny rapport från AgriFood lyfter fram flera fördelar med nya genomiska tekniker för att ta fram morgondagens grödor. Den restriktiva EU-lagstiftningen framstår som helt orimlig.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
2020 tilldelades Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna Nobelpriset i kemi för upptäckten av gensaxen Crispr/Cas9.
Bland de många användningsområdena som finns av Crispr/Cas9 har tekniken också öppnat upp för ny växtförädlingsteknik vilken kommer att revolutionerna jordbruket; växter som ökar avkastningen, minskar användningen av insatsvaror som bekämpningsmedel och diesel, som bättre kan klara av ett föränderligt klimat och som gör grödor näringsrikare för konsumenterna.
Men trots att fransyskan Emmanuelle Charpentier är europé, är grundutbildad i Frankrike och var verksam vid ett svenskt universitet när hon gjorde de avgörande upptäckterna har tekniken behandlats synnerligen styvmoderligt av EU – medan länder som USA, Brasilien, Japan och Kina är i uppstartsfasen av kommersiell användning av växter där gensaxen har tillämpats.
2018 slog EU-domstolen fast att växter som är resultatet av ny växtförädlingsteknik ska regleras som genmodifierade grödor, GMO – vilket i praktiken innebär stora hinder och höga kostnader för att få igång kommersiell odling.
Men trots de obestridliga fördelarna för miljö, ekonomi och människor har modern växtförädling motarbetats av samma krafter som annars skriker sig hesa om att politikerna måste lyssna på vetenskapen.
Miljöorganisationen Greenpeace har länge fört en kamp mot GMO och motsätter sig nya gentekniker som gensaxen. Under sensommaren uppmärksammade tidskriften European Scientist miljöorganisationens kategoriska motstånd och dess effekter för världens fattiga i artikeln ”Greenpeace vidriga krig mot de fattiga och sårbara”.
På ett seminarium om nya genomiska tekniker (NGT) hos Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA), arrangerat den 31 augusti, redogjordes för de europeiska partigruppernas traditionella inställning till genmodifiering.
De två partigrupper med ”grön” i partibeteckningen – Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster och Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen – har historiskt sett haft en negativ attityd.
Men nu fem långa år efter EU-domstolens tragiska dom är bollen, äntligen, satt i rullning för att ändra inställningen till modern växtförädling inom den Europeiska unionen. I somras presenterade EU-kommissionen sitt förslag till reglering av nya genomiska tekniker (NGT) i växtförädling och nu pågår lagstiftningsarbetet för fullt, förhoppningsvis med positivt utfall.
Med anledning av detta gav KSLA AgriFood i uppdrag att göra en samhällsekonomisk analys av konsekvenser av att avstå från genredigering med två exempel i potatis. Häromveckan blev rapporten offentlig och ett seminarium hölls där lundaforskaren och nationalekonomen Christian Jörgensen presenterade sina slutsatser.
En av de NGT-sorter som har genomredigerats med hjälp av Crispr/Cas9 är en potatis som är motståndskraftig mot potatisbladmögel. För närvarande har egenskapen endast införts i sorten King Edward. En annan är en stärkelsepotatis som är genomredigerad för att skapa förbättrad lagringsprestanda i stärkelsen.
Kostnadsnyttoanalysen för mat- och stärkelsepotatis, skriver Christian Jörgensen i rapporten, tyder på att vinsterna på lång sikt årligen kan uppgå till runt 500 miljoner euro på EU-nivå. I beräkningarna har han utgått från att genomtekniken gjort matpotatisen helt resistent mot bladmögel och att denna egenskap har förts över till all potatis. De samhällsekonomiska vinsterna av att tillåta NGT-modifierade grödor är alltså stora. En potatis som är motståndskraftig mot bladmögel minskar också behovet av växtskyddsmedel och kräver att mindre mark tas i anspråk för att producera samma mängd potatis som i dag. 500 miljoner euro, alltså, och då är det bara två exempel som tas upp. Möjligheterna är oändliga.
Även om vinsterna är stora i dag är det dock morgondagen som är viktigast.
Världens befolkning förväntas öka med 1,5 miljarder människor till 2050. Befolkningen växer inte bara i antal utan blir också rikare. Inom en snar framtid kommer alltså jordbruket att behöva mätta betydligt fler munnar samtidigt som allt fler har råd att efterfråga allt mer mat av högre kvalitet. Klimatförändringarna befaras också leda till försämrade odlingsförhållanden på många håll.
Ska dessa utmaningar klaras av måste EU säga ja till modern växtförädling. Motståndet är såväl moraliskt, miljömässigt, medmänskligt som ekonomiskt förkastligt.
