Det var just min infallsvinkel att Sveriges Lantbruksuniversitet borde producera rapporter byggda på bra vetenskap och inte populismen. Vetenskap kräver tydlighet och öppenhet. I er replik på ATL.nu anges att projektet startade med att tre individer (Elin Röös, forskare, Adam Arnesson, lantbrukare och Carina Tollmar, hållbarhetschef Oatly) av en tillfällighet sammanstrålar kring frågan Vad är egentligen ett hållbart lantbruk?
Mycket att ifrågasätta i repliken
SLUTREPLIK
Det finns mycket att ifrågasätta i repliken från personerna bakom rapporten “Den hållbara gården – finns den?”. Det menar ATL:s krönikör Kersti Linderholm i en slutreplik.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Gruppen bestod alltså av en som var med och startade Organic Sweden (Oatly), en ekologisk jordbrukare och en forskare som i Vetenskapsradion (7 februari 2018) pratar om den fossilkrävande "konstgödseln" som släpper ut mycket lustgas, ifrågasätter officiell skördestatistik (för eko), påstår att konventionellt jordbruk utarmar jordarna samt säger att det är en fördel att ekologiskt lantbruk använder stallgödsel. Dessutom kommer påståendet att det ur klimatsynpunkt inte är någon skillnad mellan ekologisk produktion och "konventionell". Ett påstående som jag inte har lyckats finna några oberoende publikationer av modernare datum som styrker.
Det är alltså en grupp med gemensam grundsyn som givetvis kan göra projekt inom regelverket för ekologisk odling men förutsättningarna saknas för vidare perspektiv. Ur vetenskaplig synpunkt borde rapporten fått titeln Den hållbara ekologiska gården - finns den?
Det är även svårt att se det vetenskapliga värdet av att dra slutsatser från en enstaka gård som dessutom är styrd av ett digert icke miljöcertifierat regelverk. De industriella intressena i ett så viktigt projekt borde breddats och inte bara omfatta Oatly. Rapporten trycktes med SLU:s logga inom projektet "Framtidens Lantbruk", vilket ger sken av en oberoende vetenskaplig rapport.
Visst är hållbarhetsbegreppet komplext och som ni skriver beroende på vad man kan åstadkomma med teknik. Just därför förvånar valet av pilotgård som är omgiven att ett regelverk som inte tillåter viss teknik, inte av vetenskapliga skäl utan av princip. Redan 1905 gjorde man kvävegödselmedel med hjälp av vattenkraft. I dag kan mineralgödsel göras med solenergi, biogas eller annat fossilfritt alternativ och tekniken för lustgasrening avancerar. Hur kan sådana fakta förbigås i ett vetenskapligt projekt om den hållbara gården?
En annan viktig hållbarhetsfråga som inte belysts är grödornas upptag av tungmetaller. I Livsmedelsverkets matkorgsundersökning står "Vi tycks få i oss något mer kadmium än tidigare. Det kan bero på att vi äter mer spannmål och även mer fullkorn". Man skriver att främst barn och högkonsumenter av kadmiumrik föda riskerar att överskrida tolererbart dagligt intag. Men denna fråga kanske inte intresserar finansiären Oatly att lyfta.
Det låter lovande att ni anser att växtförädling, växtnäring, växtskydd och grovfoderbaserad djurhållning är viktigt för framtidens hållbara jordbruk och en trygg livsmedelsförsörjning. Det är därför en gåta varför detta inte lyfts fram tydligt och förutsättningslöst i projektet.
Kersti Linderholm
Silvbergs Miljöteknik
LÄS OCKSÅ: Är detta framtidens hållbara lantbruk?