”Vad som inte står i totalpaketet”
Det spelar ingen roll om du köper skördaren med störst kapacitet, bäst förarmiljö och fantastisk framkomlighet om skördaraggregatet är utbytt mot en maskros. Så är det också med en regering. Det är helheten som räknas.

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Det ska inte stickas under stol med att det finns bra förslag för Sveriges lantbrukare i Socialdemokraternas totalpaket. S gjorde sin läxa.
Frågan är vad som återstår när Miljöpartiet, som inte står bakom förslaget, fått säga sitt och kanske framför allt vad resultatet blir när politiken blir verklighet tillsammans med all annan rödgrön politik.
”Nästan alla människor jag träffar i skogsrörelsen är rädda för vad som händer med V – men framför allt med MP – i regering”, säger Peter Helander nu i en intervju med Affärsvärlden. Han är inte vem som helst. Tidigare tungviktare i Centerpartiet och numera ordförande för Mellanskog.
En person som illustrerar frontalkrocken mellan Centerpartiet och Miljöpartiet i synen på naturbruk är Rebecka Le Moine, både riksdagsledamot och partiets talesperson för skogspolitik, djurpolitik och biologisk mångfald.
Hennes göranden och låtanden förklarar varför skogsbrukare ligger sömnlösa om nätterna i vånda över vad som nu kan hända.
Om äganderätten har Rebecka Le Moine, exempelvis, skrivit att ”Centerpartiets bud om ”ökad äganderätt i skogen” innebär att de stora skogsbolagen får större möjlighet att skövla de värdefulla skogarna”.
Om trakthyggesbruk har hon bland annat skrivit att ”när vi ser ett kalhygge ser vi en miljökatastrof” och menat att vi måste ”sluta blunda för skövlingen som pågår i Sverige och fasa ut destruktiva jättekalhyggen”. Föga förvånande har hon krävt en övergång av skogsbrukets skötselmetoder till ”hyggesfria skogsbruksmetoder”. När hon blev vald till förstanamn på Miljöpartiets riksdagslista i Östergötland beklagade hon sig i sitt tacktal över det fåtal som tillåts ”avverka och suga ut landsbygden”.
Hennes agenda stannar dock inte vid att skydda lite mer skog i största allmänhet utan hon har en mycket mer långtgående och radikal agenda.
I riksdagen har Rebecka Le Moine argumenterat för att ge naturen egna rättigheter. ”Ett sådant skifte sätter helt nya spelregler för vårt agerande”, skriver hon. Och inte undra på det om ekosystem och arter ska vara sakägare i rättsprocesser. ”Bevisbördan för att påvisa avsaknad av kränkning av rättigheterna ligger på den som vill utföra en aktivitet som kan innebära en kränkning av rättigheterna”, heter det i en motion. Tänk dig den avverkningsanmälan!
Detta är alltså inte formulerat av en aktivist i Greenpeace som står i skogen och skriker – utan av en skogspolitisk talesperson i ett av partierna i Magdalena Anderssons tilltänkta regeringsunderlag.
På tal om organisationer som inte drar sig för att ge sig ut i skogen för att kampanja mot avverkningar tar inte Rebecka Le Moine avstånd – utan uttrycker sin uppskattning.
När Greenpeace på Instagram redogjorde för hur de har avbrutit en avverkning och talade om ”SCA:s skoningslösa framfart” fick de ett ”Tack för vad ni gör!” från Rebecka Le Moine. När Nestlé, efter en kampanj från Skydda skogen, meddelade att de skulle fasa ut skogsprodukter baserade på råvara från norra Sverige hurrade Le Moine i sociala medier och tackade Greenpeace och Skydda skogen.
Det är dock inte bara vad som står i totalpaketet som spelar roll – utan också vad som inte står.
En regering fattar inte bara beslut om ett antal punkter i en överenskommelse. En regering fattar omkring 20 000 beslut på ett år. Bara under 2025 fattade regeringen 218 beslut inom Peter Kullgrens landsbygdsportfölj. Om 2025 var ett normalår skulle det innebära i runda slängar 850–900 beslut under mandatperioden.
Bland alla dessa beslut finns med andra ord mycket utrymme att fatta beslut som drar åt ett annat håll än vad en eventuell överenskommelse utlovar.
En som vet är Vänsterprofilen Ulla Andersson. I Aktuellt häromveckan förklarade hon hur det kan gå till.
Efter valet 2014 krävde Vänsterpartiet att den bortre tidsgränsen för att få sjukpenning skulle tas bort. Socialdemokraterna gick till sist med på kravet. En vinst för Vänsterpartiet?
Det beror på hur man ser det. För efter uppgörelsen med Vänsterpartiet gav S-regeringen Försäkringskassan instruktioner om att det genomsnittliga antalet dagar som sjukpenning betalades ut skulle hållas nere och satte upp ett bestämt mål i regleringsbrevet. Resultat? Antalet som fick sin sjukpenning indragen fördubblades.
Så trots att Vänsterpartiet hade fått som de velat blev resultatet ändå inte som de önskade, enligt Andersson själv.
I slutändan handlar det för lantbruket inte om att regeringen ska bocka av några löst formulerade löften utan om att en regering behöver vara på lantbrukets sida varje gång ett beslut fattas.
Den landsbygdspolitik som kommer att föras av en rödgrön regering – med eller utan vänsterpartistiska statsråd – måste oundvikligen ha Miljöpartiets stöd i regeringen och av Miljöpartiets riksdagsgrupp i riksdagen, där som bekant Rebecka Le Moine sitter.
När Centerpartiet nu ska manövrera en regeringsbildning behöver partiet förstå att det inte spelar någon roll om du köper skördaren med störst kapacitet, bäst förarmiljö och fantastisk framkomlighet om skördaraggregatet är utbytt mot en maskros. Så är det också med en regering. Det är helheten som räknas, inte enskilda punkter.
Vad kan göras för att stilla oron gällande Miljöpartiet? Ja, kanske om Rebecka Le Moine och Miljöpartiet gör offentlig avbön.
