Överenskommelsen mellan Centerpartiet och regeringen om skogspolitiken och strandskyddet har återigen aktualiserat frågan om en nödvändig översyn av miljöbalken.
Moderaterna: Vi vill se över miljöbalken
Miljöbalken tar inte hänsyn till grundlagens skydd för äganderätten. För att garantera den enskildes rätt måste miljöbalken skrivas om, skriver Sten Bergheden och Lars Elinderson.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
När miljöbalken antogs 1998 lämnades avsiktligt ett utrymme för att flera frågor skulle avgöras genom rättspraxis i stället för detaljerade bestämmelser i lagen. Trots att Lagrådet påtalade att förslaget till miljöbalken stred mot grundlagens regler för egendomsskyddet beslutade riksdagsmajoriteten att anta förslaget.
Också ersättningsreglerna har senare reglerats enligt rättspraxis och/eller förordning, vilket bland annat medfört att intrång i markägares tillgång till sin mark kan ske utan att ersättning utgår. Flera förordningar utgår helt eller delvis från miljöbalken. Framför allt gäller det frågor som berör jordbruk och skogsbruk. Den aktuella artskyddsförordningen är ett exempel.
Grundlagen reglerar både relationen mellan allmänintresset och äganderätten och hur den enskilde ska kompenseras/ersättas när allmänintresset övertrumfar den enskildes intresse i de fall den enskilde genom ”expropriation eller något annat förfarande kan tvingas avstå sin egendom”.
Grundlagen bedömer äganderätten utifrån den enskildes situation. Varje enskilt ärende prövas utifrån de särskilda förhållanden som gäller den drabbade, och frågan om hur stor skada den enskilde drabbas av avgör också eventuell ersättning – både vid ett tvångsmässigt förfarande och vid en frivillig överenskommelse.
Prövningen bedömer frågor som: Är den enskilde beroende av egendomen för sin försörjning? Nyttjar den enskilde sin egendom eller ej? Hur stor del av egendomen ägs av den enskilde - finns fler ägare? Hur länge har den enskilde ägt egendomen – och har han/hon ”känslomässiga band” till egendomen. Har egendomen förvärvats genom köp, gåva eller arv? Om arv – hur länge har egendomen ägts av den enskildes familj? Listan kan göras längre – och svaren är unika i varje enskilt fall.
Miljöbalken undantar skyldigheten för myndigheterna att pröva inskränkningar i äganderätten enligt grundlagens bestämmelser. I stället ska sådana frågor avgöras i domstol.
För att frågan om den enskildes skada vid en expropriation eller andra inskränkningar i dispositionsrätten ska prövas enligt miljöbalken måste den drabbade själv överklaga till förvaltningsrätten/miljödomstolen. Om så inte sker gäller myndighetens beslut utan inskränkningar. Om den enskilde förlorar – helt eller delvis - åläggs han/hon också att betala kostnaderna för processen - i värsta fall även motpartens (statens) kostnader.
Domstolens prövning av konflikten mellan allmänintresset och den enskilde vid ett eventuellt överklagande utgår enligt miljöbalken i stället från det allmänna intresset: Vad syftar lagen till: Skulle målet kunna tillgodoses utan att det allmänna med tvång eller frivillig överenskommelse övertar den (eller rätten att disponera den)? Har den enskilde tidigare agerat i strid med myndighetens/lagens syfte? Skulle fortsatt enskilt ägande stå i strid med myndighetens/lagens syfte?
Också den listan skulle kunna göras hur lång som helst, men alltid utifrån myndighetens/lagens syfte. Om den enskilde för fram sin egen skada kan domstolen helt eller delvis avvisa dem som ovidkommande, eftersom eventuell ersättning enbart baseras på den ekonomiska skada den enskilde drabbas av.
Skillnaden mellan hur miljöbalken och grundlagen reglerar och prövar konflikten mellan allmänintresset och egendomsskyddet (äganderätten) är monumental. För att garantera egendomskyddet/äganderätten måste miljöbalken skrivas om!
Moderaterna har tagit ett stämmobeslut om att se över hela miljöbalken.
Sten Bergheden (M)
Riksdagsledamot Skaraborg
Lars Elinderson
Före detta riksdagsledamot moderaterna