facebooktwittermail d

Minskad älgstam har visst effekt på viltskadorna

Enligt forskning från SLU påverkas inte älgskadorna på skogen om älgstammen minskar. Det är fel. Vi som förvaltar älgen i norra Skaraborg har minskat älgstammen och därmed också skador på skogen och älgolyckor, skriver Torbjörn Bergman. 

Älgko i tallplantering
Stora älgstammar i Västra Götaland orsakar stora skador på skogen. FOTO: MATS WILHELM/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

 I en TT-artikel med rubriken ”Älgarna försvinner” påstås att älgskadorna på skogen blir kvar fastän man sänker älgstammen. Data i viltforskaren Fredrik Widemos egen rapport, som artikeln baseras på, visar tydligt att så inte är fallet om man gör en mer djupgående analys än vad han har gjort.

I rapporten visas linjära låga samband mellan älgtäthet och betesskador på tall trots att det man faktiskt fann på nationell nivå var starkare icke linjära samband. Där man har väldigt hög älgtäthet minskar inte betesskadorna påtagligt när älgarna blir färre. När älgtätheten är mer rimlig har en minskning av stammen stor påverkan på betesskadorna. 

Man uppnår större effekt när man förändrar älgstammens täthet på rimliga nivåer, än motsvarande förändring på de extrema, dubbelt så höga nivåer, som råder i merparten av Västra Götalands län. Vilka exakta samband som råder på regional nivå har emellertid forskarna enligt egen utsago valt bort att ens analysera.  Men detta har vi som ansvarar för frågan på regional nivå gjort.

Älgen försvinner inte. Sverige har världens tätaste älgstam. Tillståndet på viltstammarnas storlek i Västra Götaland är katastrofalt med alldeles för täta viltstammar sammantaget. Smakliga lövträd och ädla lövträd kan inte föryngras eftersom betestrycket är för hårt med en ekologisk utarmning som följd. Al, gran och buskar tar över. Skogsstyrelsens analys ropar efter åtgärder.

Nationell livsmedelsförsörjning får som en följd stora bortfall av grödor då de betas av vilt, kvalitetsproduktion av tall är omöjlig på stora arealer. Hälften av tallskogsarealen har försvunnit, till sorg för rörligt friluftsliv. Viltolyckorna har ökat. Det innebär mångmiljardbelopp i nationalekonomiska förluster. Detta drivs av rekordhöga viltstammar.

Norra Skaraborg har gått mot denna trend där markägare och jägare i full enighet inom Älgförvaltningsgrupp 6 har sänkt älgstammen och har lyckats leda i bevis att Fredrik Widemo har fel.

Vi har sänkt älgolyckorna med 30 procent, samt är mycket nära att nå de skogliga målen med älgstammen sänkt till närmare balans med fodret men fortfarande högt över den älgtäthet som rådde för hundra år sedan.

Situationen i övriga Västra Götaland med dess extremt höga älgstammar leder till skador som är tre gånger högre än målen. Det råder en grav foderbrist och kalvvikterna håller därför på att kollapsa i älgstammen.

Om det fortsätter i samma takt är kalvarna om tio år inte längre livsdugliga.. De alltför täta viltstammarna med rasande vikter i Västra Götaland är en varningsklocka som förtjänar mer professionell analys och mer korrekta råd.

Vad vi däremot kan instämma i är att det även vore av godo att få övriga viltstammar i balans med foderresursen, inte endast älgstammen.

Torbjörn Bergman

Ordförande Älgförvaltningsgrupp 6, norra Skaraborg

Läs också:

”Mängden tall betyder mer för betesskador än älgtätheten”