Antalet älgar måste minskas till det antal som är långsiktigt hållbart med hänsyn till utbudet av foder. Skogsstyrelsens inventering av betesskador i Norrbottens och Västerbottens län visar på oacceptabla skador. Nära nio procent av tallstammarna har betats under vintern.
Minska betesskadorna – skjut mer älg
Älgskadorna på ungskogarna måste minska rejält och det snabbt.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Lokalt är skadeläget ännu värre. Lycksele-Storuman hade betesskador på 15 procent. Kring Arjeplog kommer tusentals hektar att planteras om för att klara skogsvårdslagens återbeskogningskrav.
Det går tydligen inte att föryngra skogen på grund av älgbetningen. Uppenbarligen har älgförvaltningen misslyckats eftersom det skapats viltbetesimpediment, alltså mark som inte är brukbar på grund av viltbetningen.
Att betesskadorna ökat i området jämfört med förra året kan till viss del förklaras med en större snömängd men det grundläggande problemet är för många älgar. Efter fyra år med den nya viltförvaltningen kan man konstatera att den inte lyckats åstadkomma balans mellan älgar och fodertillgång.
Trots att betningen orsakar stora ekonomiska skador för skogsägarna verkar det som om få är beredda att ta strid för att öka avskjutningen.
Det finns många förklaringar till det beteendet. Att inte vilja eller våga vara bråkig är en. Oftast är de privata skogsägarna i ett jaktlag inte så benägna att förstöra stämningen.
Att som privat skogsägare avstå ifrån att kräva att få skjuta fler älgar, när skadorna på skogen är ohållbara, är ett märkligt ekonomiskt beteende. För många skogsägare borde ju skogsskötseln vara ett betydligt viktigare ekonomiskt beslut än att välja PPM-fonder.
Landets skogsägare måste ta ansvar för sin skog. Varför lyckas man inte begränsa betesskadorna? Om det är så att man inte rår på de jägare som är intresserade av mer jakt och inte bryr sig om skogsskadorna finns det väl all anledning att ta i lite mer och bevaka sina rättigheter. Skogsägarna äger inte bara marken utan även jakten vilket måste göras tydligt för jägarkåren.
LRF Skogsägarna har kommit överens med Svenska Jägareförbundet om gemensamma utgångspunkter för samarbetet om älgjakten.
Man är numera överens om att Skogsstyrelsens metod för betesinventering (Äbin) mäter skadorna objektivt och att skogsägarna ska kunna föryngra med tall och få sin äganderätt respekterad. Jägarna släpper också sitt krav på att skogsägarnas utslagsröst i älgförvaltningsgrupperna ska tas bort, i utbyte mot att den i princip inte används.
Det är lätt att vara raljant, men om skogsägare- och jägarorganisationerna tidigare inte varit helt överens om att det ska gå att föryngra med tall och att Äbin ger en korrekt bild av skadeläget är den nuvarande omfattningen av betesskadorna inte förvånande.