”Landsbygden förtjänar politiska reformer som märks på backen”

Emma Wiesner (C) skriver att hon inte ger upp när populister gnäller. Vad bra. Sämre då att hon gör allt för att skapa missuppfattningar om sakernas tillstånd. Som att Regeringen skulle svaja i frågan om djurvälfärd.

Varför hon gör detta vet jag inte. Men jag får intrycket av en politisk teaterföreställning. Någon form av desperat audition för huvudrollen i Centerpartiets EU-valrörelse.

Faktum är att regeringen stolt försvarar svensk djurvälfärd. Vi vill att EU ska anpassa sig efter oss. Svanskupering, näbbtrimning eller långa plågsamma djurtransporter hör inte hemma i en civiliserad livsmedelskedja.

Därför anordnade vi en påverkanskonferens om djurskydd under vårt EU-ordförandeskap. Därför skickade jag brev till kommissionen, så sent som häromveckan, i vilket jag påtalade att översynen måste ske utan fördröjning, och förslagen måste vara genomgripande.  

Svenskt lantbruk behöver ökad lönsamhet och konkurrenskraft. Annars blir det tunt med kvalitativ mat på våra bord. Just därför har vi tillsatt en viktig utredning som nu mejslar fram åtgärder för stärkt konkurrenskraft med bibehållen djurvälfärd.

Böndernas budskap är tydligt. Den samlade regelbördan, i en bred bemärkelse, försvårar deras vardag. Därför har vi också initierat ett arbete där branschen fått komma in med regelförenklingsförslag för hela livsmedelssektorn. Livsmedelsstrategin uppdateras, och lättnader är en central del.

På tal om lättnader. På den rödgröna regeringens tid rusade drivmedelspriserna. Centerpartiets lojala stöd kvarstod, trots att regeringen inte la två strån i kors för att hejda utvecklingen. Vi lägger nu om den politik som slagit hårt mot företag och familjeliv utanför storstäderna.

Vi har presenterat sänkt drivmedelsskatt, förlängd skattenedsättning för jordbruksdiesel och sänkt reduktionsplikt. För en lantbrukare med blandad växtodling på 100 hektar mark förväntas ovan nämnda förslag ge en ekonomisk effekt på cirka 40 500 kronor per år jämfört med om förslagen inte hade genomförts.

Utvecklingskraften är stark på svensk landsbygd. Men den måste befrias från hinder. Nu omdanas jaktpolitiken, bland annat genom uppdrag om förenklad skyddsjakt på varg och tydligt minskad vargstam.  Inom skogspolitiken betonas äganderätten och att skogsbruket inte ska begränsas, utan fullt ut få bidra i omställningen.

Wiesners dimridåer tjänar inte mycket till. Det finns bättre sätt att hantera dåligt samvete för svekfulla rödgröna år. Landsbygden förtjänar politiska reformer som märks på backen. Där ligger mitt fokus.