”Minimera statens inblandning i skogsbruket”

För ett tag sedan föreslog jag i en debattartikel att avverkningsanmälningarna skulle avskaffas. I det skogspolitiska beslutet från 1994 gjordes en åtskillnad mellan tillståndsärenden och rådgivning. Avverkningsanmälningen skulle ge Skogsstyrelsen tillfälle till rådgivning om avverkningen och den efterföljande föryngringen.

Men Skogsstyrelsen har tänjt på gränserna och gjort om avverkningsanmälningarna till tillståndsärenden med allt mer långtgående krav förenat med vitesförelägganden. Genom omtolkningen av Århuskonventionen kan Skogsstyrelsens hantering av avverkningsanmälningarna dessutom sluta i ett oöverskådligt processande likt kalkbrytningen på Gotland.

Skogsstyrelsen föreslår nu att avverkningsanmälningarna avskaffas och att skogsägaren istället åläggs att göra en skogsbruksplan som skall godkännas av staten. Där skall skogsägaren redovisa hur avvägningen görs mellan produktion och miljö (avsättningar).

Det kan medföra att Skogsstyrelsen kan ställa krav på avsättningar utan att ersättningar betalas ut, annars kanske planen inte godkänns. På det beräknar Skogsstyrelsen att spara 50 miljoner kronor medan skogsägarna får kostnader på upp mot 1 miljard kronor bara för planerna.

Men även ett godkännande av en skogsbruksplan är ett beslut som kan överklagas av tredje part och sedan är man tillbaka i processandet igen. Inriktningen måste bli att staten och Skogsstyrelsen ska fatta så få beslut som möjligt om enskilda skogsfastigheters skötsel i enlighet med riksdagens frihetsmodell. Därför bör ett krav på obligatorisk skogsbruksplan inte införas.

Istället bör regeringen se till så att statliga myndigheter upphör med sin förstörelse av skogen bland annat genom att avreglera älgjakten och ge skogsägaren rätt att själv bestämma över skogens skötsel. Det är ju bara han som kan ställas till svars för felaktiga åtgärder.

Skogsstyrelsen utarmade ju skogen genom 1979 års skogsvårdslag utan att ansvar utkrävdes. Naturvårdsverket och länsstyrelserna har grovt misskött älgförvaltningen så att älgens ekosystem till stora delar förstörts och skogens produktionsförmåga sänkts.

Artdatabanken har tagit upp älgen på sin rödlista och anser att den hotas av utrotning. Vare sig på länsstyrelserna eller Naturvårdsverket utkrävs ansvar men de skogsägare som får skogen förstörd hotas av vite om de inte återställer älgens skador. Inget ansvar utkrävs från inkompetenta och ansvarslösa statstjänstemän och myndigheter.

Dessutom har en skogsbruksplan man kommit överens om ingen betydelse om en skyddad art plötsligt växer upp eller börjar häcka i skogen. Då gäller inte ingångna överenskommelser om en plan längre.

Skogsstyrelsen gör ingen analys av hur regering och riksdag bör hantera vårt undantag för skogen i vårt anslutningsavtal. Man driver en linje som drar in skogsbruket så mycket som möjligt i EUs byråkrati, förmodligen för att det skulle gynna statsbyråkratin. Regeringen måste ta in expertis utanför statsbyråkratin för att få pålitliga råd i den frågan.

Regeringens och riksdagen strategi bör vara att ta ner statens inblandning i skogsbruket genom formella beslut till ett minimum genom en radikal avreglering så att bara väl definierade tillståndsärenden till exempel  fjällskogsskötsel, dikning, hyggen större än 20 hektar och så vidare återstår.

Uppföljningen av skogsbruket bör istället ske genom Riksskogstaxeringen som kan redovisa resultaten utan anknytning till fastigheter. Sveriges undantag för skogen i anslutningsavtalet bör utnyttjas så långt som möjligt.