facebooktwittermail d

Min känsla av att vara förolämpad är det lilla bekymret

En maskintillverkare presenterade nyligen sina nya skördetröskor inför en stor skara teknikjournalister i Italien. Under de två dagar som evenemanget pågick var det bara två kvinnor som fick stå i strålkastarljuset. Två lättklädda unga danserskor.

Detta är en krönika. Det innebär att slutsatserna i texten är skribentens egna. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Italien, september 2017

ATL:s Hans Dahlgren undrar hur det står till med tillverkarens självförtroende efter att ha bevittnat en lättklädd maskinvisning i Italien.
ATL:s Hans Dahlgren undrar hur det står till med tillverkarens självförtroende efter att ha bevittnat en lättklädd maskinvisning i Italien.

Rader av högt uppsatta män i kostym talade under evenemanget på scenen om de nya skördetröskornas förträfflighet. Fräcka filmer visades upp och virtual reality-glasögon hade hyrts in till alla närvarande. Under maten fick vi journalister chansen att prata mera informellt med de manliga hjärnorna från utvecklingsavdelningen som i fem år jobbat med att ta fram detta mästerverk. Och så var det dags att beskåda det. Vi fick alla gå in i ett angränsande rum där hög musik, rökmaskin och blinkande lampor gick igång.

På den stora tröskan började två lättklädda kvinnor vigt att klättra omkring till ljuset och musiken. De gjorde vertikal spagat längs stegen upp till hytten och satt bredbenta bakom ratten och låtsaskörde tröskan.

Att arrangera ett evenemang av den här kalibern tar tid, pengar och noggrann planering. Ingenting uppstår av en slump. Tillverkaren eller dess PR-byrå har alltså kallt räknat med att jag och andra journalister på plats, varav gissningsvis 95 procent var män (vilket i sig är sorgligt), skulle uppskatta detta. För mig som man och journalist är det en förolämpning att någon tänker så om mig och mitt arbete.

Som journalist undrar jag också hur det står till med tillverkarens självförtroende kring den nya produkten. Att den själv inte skulle vara nog intressant.

Är detta något som jag ska berätta om, kan man ju undra? Och jag har själv frågat mig det. Var det inte bara en bagatell? Det var ju varken striptease eller lap dance och pågick bara några minuter. Är det bara jag som är svensk och överkänslig?

Separerade hade varken dansföreställningen eller gubbreservatet till scen varit något som stack ut mera än vad vi är vana vid. Men tillsammans blev det ett osmakligt exempel på antingen total blindhet inför den brist på jämställdhet som finns, eller på arrangörens syn på både kvinnor och män.

Tillverkarens pinsamma sätt att låta kvinnor synas på en så totalt mansdominerad tillställning är lyckligtvis ganska ovanligt. Men det riskerar att spilla över på andra i branschen som aktivt arbetar för att ändra snedfördelningen.

Min känsla av att vara förolämpad är det lilla bekymret. De större problemen, med en upplevd sexism och svårigheten att locka kvinnor till branschen är allvarligare. Eller är det möjligtvis så att de hänger ihop?

"Tillverkarens pinsamma sätt att låta kvinnor synas på en så totalt mansdominerad tillställning är lyckligtvis ganska ovanligt", skriver Hans Dahlgren.
"Tillverkarens pinsamma sätt att låta kvinnor synas på en så totalt mansdominerad tillställning är lyckligtvis ganska ovanligt", skriver Hans Dahlgren. FOTO: HANS DAHLGREN