”Miljöpartiets syn på skogen smittar av sig”

RED, LULUCF, ETS, taxonomi. Många förkortningar och svåra ord att hålla reda på för den som försöker bekanta sig med EU:s påverkan på svensk skog och svensk skogspolitik.

I grund och botten handlar det alltid om samma sak: Att kontinentens politiker har svårt att förstå att ett hållbart skogsbruk inte är ett hot utan en tillgång i färdvägen mot koldioxidneutralitet. Nyligen kom ytterligare en förkortning in i bilden som ett möjligt hot mot en rimlig syn på skog och skogsbruk: CBAM.

EU:s stats- och regeringschefer, med Polen som enda nej-sägare, har gemensamt beslutat att EU som helhet ska vara klimatneutralt till 2050. Det är en djärv målsättning som ställer stora krav. EU har därför satt i gång ett maskineri av olika initiativ för att ställa om vår ekonomi. Ett av de nya instrument som har förhandsannonserats heter, på engelska, Carbon border adjustment mechanism (CBAM).

Tanken är att skapa en EU-mekanism för koldioxidjustering vid gränserna. Det vill säga att den som importerar från ett land utanför EU ska betala en summa baserat på hur stora utsläpp en sådan vara har genererat under tillverkningsprocessen.

Kristdemokraterna utesluter inte detta nya verktyg men pekar samtidigt på vissa givna fallgropar som kan uppstå beroende på hur konstruktionen av CBAM utformas. Uppenbart är exempelvis att en sådan mekanism, om den är felkonstruerad, riskerar att skapa handelskonflikter och försvaga europeisk konkurrenskraft.

Skarpt förslag på lagstiftning från EU-kommissionens sida väntas först i sommar. Men nu i mars skickade Europaparlamentet in sin position till EU-kommissionen. Det vill säga parlamentets syn på hur mekanismen ska utformas. Och det är här skogen, dessvärre, kommer in i bilden. För parlamentet uppmanar nämligen EU-kommissionen att i denna mekanism behandla skoglig bioenergi som ohållbart.

Parlamentets hållning i frågan riskerar att undergräva grunden för EU:s, men också den globala, bioenergipolitiken. Koldioxid inbäddat i biomassa, för såväl bränsle som för för andra produkter, är utsläpp som redan är inräknade inom LULUCF-fördraget. På global nivå gäller detsamma genom FN:s klimatkonvention.

Att därför försöka sätta ett pris på koldioxid inbäddat i trä genom CBAM, eller i omarbetningen av EU:s handel med utsläppsrätter, skulle innebära en dubbelräkning på importerat såväl som inhemskt skogsbruk. Det inkluderar byggprodukter men även biobränsle och konsekvenserna vore förödande för svensk klimatpolitik.

Jag är glad att Kristdemokraterna i Europaparlamentet tryckte på nejknappen. Tyvärr konstaterar jag samtidigt att de svenska ledamöter som representerar partierna bakom januariavtalet (S, MP, C, L) gav sitt stöd till detta skogsfientliga betänkande. Det följer ett mönster, där Miljöpartiets syn på skogsbruket smittar av sig på allt fler.

Vi kristdemokrater vet att ett ansvarsfullt, aktivt skogsbruk kan vara en av Europas viktigaste tillgångar i klimatomställningen om bara skogsbrukarna ges rätt förutsättningar. Detta inte alls bara genom den skogliga bioenergin och dess möjligheter att fasa ut fossila bränslen. Utan också genom att trävaror kan ersätta betong, stål och plast vid byggnation eller tillverkning. Dessutom innebär ett aktivt skogsbruk att skogen binder mer koldioxid.

EU:s skogspolitik formas här och nu. Läget är brådskande. Europaparlamentets betänkande om CBAM öppnar ytterligare en front i striden om EU:s skogspolitik. Det ställer nya krav på Sverige att samla likasinnade länder och ta fajten för skogsbruket. Både i EU:s ministerråd och i Europaparlamentet.

Magnus Oscarsson (KD)

Skogspolitisk talesperson