”Miljöaktivisternas faktaresistens polariserar om skogen”

I december kom goda nyheter om skogens roll för klimatet. Efter några svåra år med torka som drog ner tillväxten, med påföljande insektsskador, är både tillväxt och nettoinlagring av kol tillbaka på normala, höga nivåer i Sverige.

Vi vet detta för Sverige är världsledande i att mäta skogen – både träden, marken, artförekomster och annat. Detta är fakta från Sveriges Officiella Statistik. Vi har alltså järnkoll på skogens utveckling.

Men den goda nyheten möttes av tystnad från miljörörelsen och dess affilierade skribenter, politiker och tyckare.

I stället mobiliseras det mot trovärdigheten i våra gemensamma och officiella fakta. Vi ska tydligen övertygas om att våra världsledande och objektiva mätningar inte går att lita på. Senast var det markinventeringens mätningar som ifrågasattes eftersom Finland minsann rapporterar sämre kolinlagring – visserligen baserad på mindre tillförlitlig modellering, men ändå. Förtroendet för fakta undergrävs. Detta är en farlig utveckling.

Nyligen kunde vi läsa att bara 19 % av svenskarna anser att det planteras fler träd än det (slut)avverkas. Återigen vet vi att detta är sant, men tydligen är insikten inte så spridd som man skulle önska.

Det är inget nytt problem. För en tid sedan sedan drev skogsnäringen en kampanj för att höja kunskapsnivån om skogen. Bland fakta som förmedlades fanns just att det planteras fler träd än det avverkas. Det var en lyckad kampanj - utvärderingen sa att just i den frågan hade medvetandet gått från 23 till 41 % av befolkningen på några år. Men den framgången är nu alltså utraderad.

Miljörörelsen gick hårt åt faktaförmedlingen utifrån sina ideologiska ståndpunkter. År 2022 fick kampanjen Svenska Greenwashpriset. I motiveringen angavs att "dagens skogsbruk motverkar klimatmålen", men utan några som helst belägg. Faktakampanjen avslutades i moll, men miljörörelsens skrönor om skogen fortsatte spridas.

I januari skrev tidigare statsminister Göran Persson en debattartikel med rubriken "Skogsdebatten måste bygga på ordentlig fakta". Det låter ju ganska okontroversiellt. Texten innehöll ett antal faktapunkter om positiva trender i skogen som sällan kommer fram, som att död ved och gammal skog ökar i det brukade skogslandskapet.

Svaren från miljörörelsen lät inte vänta på sig. Persson hade fel, var ingen skogsexpert, utvalda forskaruppsatser åberopades och dessutom var han en skogskapitalist och representerade ett särintresse. Ingenstans accepterades de fakta som lagts fram, eller att debatten faktiskt borde bli mer faktabaserad.

En "artkris" åberopas ofta och det pekas på att rödlistan innehåller mängder av arter som bedöms vara utrotningshotade och att skogsbruket anses vara en orsak. Det är dock svårt att hitta fakta som verifierar hypotesen om en “artkris”. Naturligtvis finns all anledning att fortsätta förbättra naturvården i skogen, vilket också har skett under flera decennier. Men inga arter utrotas i Sverige och de objektiva data som finns för växter och djur visar knappast på någon "kris" eller ens negativa trender som motiverar omedelbar krishantering.

Varför har miljörörelsen så svårt att relatera till fakta om skogen? Och varför argumenteras så kraftigt mot fakta som framställs? Det kan vara så enkelt att existensberättigandet för miljörörelsen förflyttats. Numera förefaller verksamheterna karakteriseras mer av att driva konflikter och mindre av samverkan med andra intressenter. Åtminstone vad gäller skogen. Fakta som kanske skulle leda mot mer samförstånd blir då mindre relevanta. Hur kan en då bedriva konstruktiva dialoger?

På ett mer allmänt plan behöver vi fundera över varför anekdoter och ideologiska narrativ tillåts forma verklighetsuppfattningar även när de strider mot fakta som vi alla borde vara överens om. Hans Rosling uppmärksammade oss på att kunskap om helt rudimentära fakta ofta saknas hos experter och intressenter när de bygger strukturer och fattar beslut som vi alla har att förhålla oss till. Men även Rosling kritiserades för att han påpekade att världen faktiskt blivit bättre för de allra flesta.

Det är inte så tacksamt att presentera positiva perspektiv, även när de är faktabaserade.