Pandemi, krig och konflikt, klimatförändringar. Världen blir alltmer osäker och behovet av en robust livsmedelsförsörjning är större än någonsin.
I Sverige har vi länge kunnat ta tillgången på mat och dryck för given. Men de senaste årens mer eller mindre ständiga kriser visar att den tiden är förbi.
Det finns även en hel del som talar för att de här kriserna bara är de första tecknen på flera utmanande megatrender. Klimatförändringarna är en sådan trend, en snabbt växande global befolkning en annan.
De här trenderna kommer att förstärka många av de geopolitiska konflikter som vi redan upplever idag. Nu måste vi skapa rätt förutsättningar för att förstärka den svenska krisberedskapen och försörjningsförmågan.
I en alltmer osäker värld kommer tillgången på mat och dryck att vara avgörande. Från 90-talet fram till för några år sedan präglades den svenska totalförsvars- och krisberedskapsplaneringen av fromma förhoppningar om en mer fredlig och samarbetsinriktad värld. Så sent som 2013 kunde en svensk statsminister kalla försvaret för ”ett särintresse”.
Det har nu tillsatts utredningar och det har startats olika grupperingar för informationsutbyte. Livsmedelsverket driver en mängd projekt inom området. Det är bra, och vi bidrar gärna med vår kunskap och tid. Men räcker det för att stärka livsmedelsberedskapen? Tar politiken frågan om Sveriges försörjningsförmåga på tillräckligt stort allvar?
Frågar du oss – den svenska livsmedelskedjan – så är svaret nej. I praktiken är den svenska försörjningsförmågan inte bättre nu än den var för fem år sedan. Om en svår kris slår till så kan maten i värsta fall ta slut inom en vecka. Det är lika oacceptabelt som det är oroväckande.
Enligt en ny undersökning som vi har låtit Demoskop göra delas vår oro även av det svenska folket. På frågan om hur trygg man känner sig med den svenska livsmedelsförsörjningen svarar en majoritet, 55 procent, ganska eller mycket otrygg. Bara var femte svarar mycket eller ganska trygg. Och på frågan om svenska politiker gör tillräckligt för att se till att det finns mat och dryck om Sverige skulle drabbas av en omfattande kris så svarar 72 procent av svenskarna nej. Bara 4 procent svarar ja.
Utredningar i all ära, men nu krävs politiska beslut om grunderna för den nya livsmedelsberedskapen.
För det första måste beredskapsfrågor vara en central del i regeringens uppdatering av den nationella livsmedelsstrategin. Företagen inom livsmedelskedjan gör vad de kan för att förbereda sig inför kommande kriser. Men de kan inte på egen hand säkra tillgången till vatten, energi, drivmedel, konstgödsel, insatsvaror och allt annat som krävs för att odla, producera och distribuera livsmedel. Här måste det offentliga ta ansvar, och staten ta en samordnande roll.
För det andra måste politiken definiera vad man förväntar sig av näringslivet i en kris. Livsmedelskedjan kan svara upp mot krav från det offentliga men vi kan inte formulera dem själva.
För det tredje måste det tydliggöras att beredskapsfrågorna ska bygga på frivillighet och att företagen ersätts för de åtgärder man genomför för att leva upp till politikens krav och samhällets behov.
Vår undersökning visar även att 97 procent av svenskarna tycker att det är viktigt att Sverige har en livsmedelsproduktion som kan förse befolkningen med mat och dryck i händelse av kris. Vi hoppas att våra politiker, från vänster till höger, ingår i den här överväldigande majoriteten, och att de gör allt de kan för att stärka Sveriges livsmedelsberedskap och försörjningsförmåga.
Nästa kris kan komma imorgon. Tiden att agera är nu.
