d

”Mat måste vara viktigare än estetik”

Vi som bor och verkar på landsbygden gör redan en avvägning mellan funktion, pris och utseende när vi bygger nya ekonomibyggnader.

FOTO: THOMAS ADOLFSÉN

Här skriver inbjudna skribenter om ämnen som ligger dem varmt om hjärtat. Åsikterna är skribentens egna och speglar inte nödvändigtvis ATL:s ledarsidas ståndpunkter. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Det finns en fråga jag återkommande ställer mig, men som sällan känts mer relevant: Vem finns landsbygden till för?

För oss som bor, arbetar och bygger våra liv här, eller för någon som betraktar den på avstånd och någon gång om året passerar som i ett slags öppet friluftsmuseum?

Med den nya plan- och bygglagen får frågeställningen ny aktualitet. 

Samtidigt som de nya reglerna innebär regelförenklingar i stan innebär den nya plan- och bygglagen att fler lantbrukare möts av ökade krav och längre handläggningstider när nya ekonomibyggnader ska uppföras. Det ökade regelkrånglet kommer sig av att den nya plan- och bygglagen kräver bygglov för en ekonomibyggnad om gården ligger i ett område med särskilt värdefulla byggnader.

Ännu en lagstiftning, eller människorna bakom den, har glömt att landsbygden inte endast är ett besöksmål utan en plats där människor lever och driver företag.

Bygglovsplikten innebär att kommunerna får större utrymme att bedöma utseende, material, färg och “anpassning till landskapsbilden” – även för ekonomibyggnader. Det innebär att en maskinhall, ladugård eller torkanläggning inte längre bara bedöms utifrån funktion och miljöpåverkan, utan också utifrån kommunbyråkraternas och kommunpolitikernas smak.

Och smak, det vet vi, den kan variera. 

Min gissning är att vi kommer att hamna i en situation där en plåtfasad kan anses okej på ena sidan kommungränsen, samtidigt som faluröd träpanel krävs på den andra, i gårdsmiljöer som i stort liknar varandra. Det känns inte rättssäkert.

Att anpassa en byggnad efter estetiska krav kommer också att leda till ökade kostnader och det kommer inte att vara kommunen som står för mellanskillnaden, om någon nu trodde det, utan lantbrukaren.

I ett lantbruk med redan pressade marginaler kan detta komma att betyda uppskjutna investeringar, minskad produktion och på sikt en sämre konkurrenskraft. Det är svårt att bygga framtidens livsmedelsförsörjning när man tvingas prioritera estetik framför funktion.

Var är rimligheten? Vi som bor och verkar på landsbygden gör redan en avvägning mellan funktion, pris och utseende.

Jag som lantbrukare ser mina ekonomibyggnader varje dag. Mitt hem ligger bara några 100 meter där ifrån och jag jobbar i mina byggnader varje dag. Jag har allt att vinna på att den är vacker, hållbar och fungerande. Klart jag kommer att välja det vackra före det fula – om budgeten tillåter.

Hellre en ny modern ekonomibyggnad som bidrar till en levande landsbygd än ingen maskinhall eller ladugård alls, tycker jag. Den främsta kulturbäraren på svensk landsbygd är trots allt vi lantbrukare.

När kommunerna ska börja detaljstyra vilka uttryck byggnader ska ha som är till för att producera mat då har något gått för långt. Vi lantbrukare måste få bli sedda som medvetna individer och inte någon som underhåller ett besöksmål.

När estetiska krav ställs mot livsmedelsproduktion måste vi våga ställa frågan för vem landsbygden finns till för. 

Publicerad: 7 juli

Vad tycker du om artikeln

Logga in för att reagera på artikeln

Var med i diskussionen

Dela med dig av dina tankar och diskutera med andra läsare.

Kommentarer

Genom att kommentera godkänner du våra communityregler.