Mikael Marklund

article_1669021292431.jpeg

large_1669021292431.jpeg

medium_1669021292431.jpeg

1669021292431.jpeg

Markskadorna måste ner. Det är inget mindre än en ödesfråga för skogsbruket, tycker Rolf Björheden, professor och forskare på Skogforsk.

–&nbsp;Vi har ett vindflöjelläge i politiken. Om någon inflytelserik miljöorganisation börjar driva frågan så kan de få gehör för stora förändringar. Därför måste skogsbruket visa att man jobbar med frågan – och även får resultat.<h2>Tror inte på nollvision</h2>Någon nollvision för markskador tror han inte på.–&nbsp;Det skulle vara detsamma som nyttjandeförbud. Skogsstyrelsen har inte inventerat körskador de senaste tio åren, så det är svårt att uttala sig om skadeläget. Min bild är att skadorna har minskat något, säger Rolf Björheden.–&nbsp;Det är säkert en effekt av vattenkartorna och att kunskapen om olika åtgärder för att minska risken har förbättrats. Dessutom kom en branschpolicy om körskador i skogen 2010. Den har lyft nivån betydligt. Men trots detta så förekommer fortfarande omfattande spårbildning och markkompaktering i vissa fall. Det är dåligt för skogens tillväxt och vitalitet och dessutom dålig PR för skogsbruket. Målbilden ska vara att körskador utgör ett sällsynt undantag.

Lyckas inte skogsbruket ytterligare minska markskadorna kan en konsekvens bli krav på fasta stickvägar i skogen. Något som är verklighet i bland annat Danmark och Tyskland. Det skulle leda till problem i de flesta svenska bestånd som inte är rena granåkrar, menar Rolf Björheden.–&nbsp;I våra skogar växer det ojämnt, med en blandning av trädslag och mycket varierande markförhållanden. Då måste man kunna anpassa sin strategi och vägnätsplanering till hur det ser ut och efter vilket maskinsystem som ska göra åtgärden.<h2>Riktig tjäle alltmer sällsynt</h2>En annan faktor som också spelar in är det allt varmare klimatet. Det leder till att riktig tjäle blir allt mer sällsynt i södra Sverige och att perioderna med fryst mark i de norra delarna blir kortare. Vissa trakter mer eller mindre kräver tjäle för att de ska vara körbara. Tjälen är också betydelsefull för att marken ska reparera sig där den blivit sönderkörd.–&nbsp;Att jorden fryser sönder är viktigt för att komma till rätta med markkompakteringen. Annars kan det ta decennier för marken att återhämta sig. Under den tiden har det sannolikt blivit dags för en ny åtgärd som då riskerar att öka på problemen.För att markskadorna ska bli få och lindriga gäller det att vidta skyddsåtgärder redan innan skador börjat uppstå.–&nbsp;Ingen tar ju på sig skyddshjälmen efter att man slagit sig i huvudet.

article_1669021604527.jpeg

large_1669021604527.jpeg

medium_1669021604527.jpeg

1669021604527.jpeg

<h2>Undvika fulla laster</h2>Planeraren har en nyckelfunktion när det gäller att välja vilken grupp som ska in med vilka maskiner vid vilken tidpunkt för att minska skadorna. Men bra råd som inte blir följda är meningslösa påpekar Rolf Björheden:–&nbsp;Då hjälper de ingenting.Det kan bland annat handla om:<ul><li>Att göra en rejäl risbädd direkt. Inte vänta för att se om det behövs. Över vattendrag behöver man bygga bro. Byggnadsmaterialet kan utgöras av virke från avverkningen. Virke kan också användas till kavelbroar för att stärka svaga avsnitt.</li><li>Att försöka få så raka slag som möjligt är en annan viktig detalj, menar Rolf Björheden. Gärna också att man backar in och kör ut för att slippa vända vilket sliter mycket på marken.</li><li>Att inte lasta fulla lass där det är dålig bärighet.</li></ul>–&nbsp;Kör man där först så kan man plocka påfyllnadsvirke när man kör efter basvägarna. Då kommer man ändå till avlägget med fullt lass och förlorar i slutändan ingenting, säger Rolf Björheden.De största skotarna väger omkring 20 ton. Närmare 25 ton med band. Och de kan lasta drygt 16 ton. Så det handlar om rejäla tyngder som upprepat pressar ihop marken. Antalet överfarter påverkar hur stora markskadorna blir.–&nbsp;På vissa basvägar närmast avläggen kan det totalt handla om 10&nbsp;000-tals ton.

<h2>Tror på nya maskiner med nya lösningar</h2>Lättare maskiner kan vara en lösning. De kan få ut lika mycket utan att trycka ihop marken lika mycket. Men inte lika effektivt, vilket gör att de blir betydligt dyrare att använda.–&nbsp;Visst skulle den typen av skotare vara ett alternativ. Bara att någon är redo att betala.På sikt tror han ändå att det kommer nya maskiner med lösningar som inte orsakar markskador på samma sätt som dagens.–&nbsp;Men de är inte framme ännu. Och de maskiner som rullar i skogen i dag kommer att göra det i minst 5 till 10 år till. Så branschen måste jobba på hela tiden för att visa att den tar problemen på allvar.

article_1669021475117.jpeg

large_1669021475117.jpeg

medium_1669021475117.jpeg

1669021475117.jpeg

<h3>Läs också:</h3><a href="https://www.atl.nu/markagare-vittnar-om-raserade-stenmurar-efter-open-infras-fiberdragning">Markägare vittnar om raserade stenmurar efter fiberdragning</a><a href="https://www.atl.nu/fredrik-pettersson-forlorade-mot-eon-om-falld-skog">Mångårig kamp för skogsägare slutade med dyr förlust</a>

Valet för skogsbruket står mellan att minska markskadorna eller att få mer regler som styr verksamheten. Det anser Rolf Björheden, professor och forskare på Skogforsk.

Ödesfråga för skogsbruket anser skogsprofessor.

Markskador ödesfråga för skogsbruket – måste minska

Skog

Valet för skogsbruket står mellan att minska markskadorna eller att få mer regler som styr verksamheten. Det anser Rolf Björheden, professor och forskare på Skogforsk.