Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Marknadskrönika 26 augusti

    Oatly öppnar för nya ägare – blir det havre eller mjölk?

    Oatlys VD har öppnat upp för nya ägare. Lantmännen har både havre och pengar, men tjusigast vore om Arla bjöd upp, skriver ATL:s ekonomireporter Oskar Schönning i en marknadsanalys.

    I somras berättadeSvenska Dagbladet om havremjölksföretaget Oatly och Arla i ett långt reportage. En intressant passage handlade om Oatlys förhållande till storägaren China Resources – ett öl- och vattenbolag som kontrolleras av kinesiska staten.

    Det kinesiska ägandet är känt sen flera år, ändå gör det Oatlys karismatiske VD Toni Petersson besvärad, enligt SvD.

    ”Jag förstår att det väcker frågor. Jag skulle också ställa frågor om jag vore konsument”, säger han till tidningen.

    Sen öppnar Toni Petersson upp för en ny ägarbild. Chansen är stor för en börsnotering och nya ägare inom tre till fyra år, säger han.

    Frågan är om China Resources vill haka på så länge. De har enligt SvD haft ett majoritetsägande i Oatly i flera år via ett samriskbolag med belgiska öljätten Inbev, som gått in via egna riskkapitalbolaget Verlinvest.

    Ett riskkapitalupplägg indikerar ofta en kortare tidshorisont än andra ägarformer. Tillväxten och haussen kring Oatly borde göra att det redan nu går att sälja vidare med god förtjänst.

    Om Toni Peterssons utspel är sanktionerat av ägarna förtäljer inte historien. Men det som framgår är att Oatlys expansionsplaner i Kina ser ut att kärva.

    ”De kinesiska konsumenterna förstår inte vad havredryck är”, säger Toni Petersson, som berättar att Oatly nu tittar på e-handel snarare än traditionell butikshandel i Kina.

    I övrigt tycks tillväxtresan för Oatly gå fortsatt bra. Ett uppvaktande från Lantmännens expansive VD Per Olof Nyman skulle därför inte te sig helt osannolikt. Han har både havre och pengar, och dessutom en dynamisk ägarmodell med insatsemissioner som gör att han kan hitta på lite vad som helst, så länge det genererar avkastning på medlemmarnas konton.

    Med Arla är det värre. För det första har man bevarat en ägarmodell som nästan uteslutande ger betalt per kilo. Priset är lågt i förhållande till produktionskostnaderna, men å andra sidan får medlemmarna sälja så mycket mjölk de vill. Det har bidragit till ett system med färre men större gårdar och stora mängder lågförädlad och billig mjölk, både inom Arla och i Europa som helhet.

    Det har också lett till ett motstånd mot produkter som inte innehåller just mjölk när den centrala frågan i stället kunde vara hur medlemmarna i Arla kan tjäna mer pengar på sitt ägande och på samma, eller till och med mindre mängd mjölk.

    Ett tjusigt svar just nu är att köpa Oatly.

    För havre och ölbolag i all ära, det är uppenbart ett mjölk- och mejeriföretag som Oatly vill vara. Konflikten med traditionella mejeriföretag har varit viktig under bolagets tonårstid, mera tveksamt är hur länge den håller när Oatly vill fortsätta växa.

    Nu är det klimatfrågan som är trumfkortet för Oatly. Och vill bolaget på allvar förändra mejeribranschens påverkan på atmosfären kan det faktiskt vara en god idé att liera sig med ett av världens största mejeriföretag – som dessutom råkar vara väldigt bra på hållbarhet.

    Från att tidigare ha ställt om transporter och industri mot fossilfri drift, är Arlas klimatarbete nu inriktat på gårdsnivå med biogasproduktion, kolbindning och reduktion av metanutsläppen. I medlemsleden finns enorma kunskaper om såväl spannmål som mjölk. Och förutom pengar förfogar VD Peder Tuborgh dessutom över ett av världens mäktigaste nätverk för tillverkning, logistik och försäljning av just mejeriprodukter.

    Det betyder inte att förhållandet mellan Oatly och Arla kommer att bli av. Arla har visserligen sagt att de kan komma att lansera en ren havremjölk. Men om de gör det är det nog större sannolikhet att de försöker ta fram den under eget varumärke (även om det riskerar att sluta i ägartjafs och otydlighet i kommunikationen).

    Dessutom är det är det inte ens säkert att China Resources verkligen vill sälja. Det kan lika gärna vara så att Toni Petersson och Oatly får leva med den kinesiska statens vakande öga över sig även under lång tid framöver.

    Detta är en analyserande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att slutsatserna är skribentens egna. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen