Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag

    Det kan löna sig att bråka på Lantmännens stämma

    Ligger Lantmännens tillgångar verkligen i rätt lada våren 2019? Det undrar ATL:s ekonomireporter Oskar Schönning.

    När Lantmännen nyligen presenterade siffror från verksamhetsåret 2018 anordnades en pressträff på huvudkontoret i Stockholm.

    Inför en trio lantbruksjournalister höll Lantmännens VD Per Olof Nyman hov i bolagets styrelserum. Han gav ett förnöjsamt intryck. Vid sin sida hade han Lantmännens finans- och ekonomidirektör Ulf Zenk som påpassligt sufflerade sin chef med siffror.

    ”Dödligt recept” framgångsrikt

    Duon hade anledning att vara tillfreds. Siffrorna i Lantmännens gamla årsredovisningar vittnar om ett välskött pastorat. Och trots det värsta torkåret i mannaminne hade siffrorna för 2018 också kommit in fint.

    Anledningen är vad Arlas VD Peder Tuborgh nyligen kallade för ett ”dödligt recept” i en intervju med ATL:s David Gustavsson – att bredda och diversifiera sin profil på en global marknad.

    Visserligen är svenskägda Lantmännen med sina 44 miljarder kronor i omsättning inte ens hälften så stort som det europeiskt ägda Arla. Men framgångarna under 2018 berodde på att Lantmännen lyckades utnyttja en stark konjunktur till att sälja såväl småfranskor som Volvomaskiner, detta till stor del på en internationell marknad.

    Inga svettiga handflator

    Vinsten föreslås gå till en extra stor utdelning till ägarna, något som gjorde att Lantbrukets Affärers utsände undrade om duon vid podiet inte blev ”lite svettiga i handflatorna”. Detta eftersom ekonomiska föreningar enligt den mångårige lantbruksreportern har haft en dyster tradition av att betala ut för mycket till medlemmar som drabbats av naturens nycker.

    – Nej, svarade duon vid podiet i kör.

    – Vi maximerar Lantmännens utdelningspolicy, sa Per Olof Nyman. Tittar vi över tid så har vi inte gjort det.

    – Och vi står ju med en balansräkning som har 43,2 procent soliditet när vi går ut ur 2018, det är så stabilt och solitt som det kan vara, fyllde Ulf Zenk i.

    Lantmännen har som mål att dela ut hela rörelseresultatet i de lantbruksnära verksamheterna. Hit hör till exempel handel med spannmål, gödning och utsäde och utdelningen sker i form av återbäring och efterlikvid. Av resultatet från den övriga handels- och industrirörelsen har föreningen som mål att dela ut cirka 40 procent i insatsutdelning och insatsemission.

    Policyn uppdaterades senast i november 2018 är enligt Per Olof Nyman byggd så att den ska garantera en fortsatt överlevnad för föreningen och att styrelse och ledning ska få tillgång till kapital för investeringar och utveckling av affärerna.

    Välfylld kasskista

    Denna reporters fråga är i stället om Lantmännens balansräkning verkligen är rätt lada att förvara medlemmarnas pengar i våren 2019? En närläsning av siffrorna visar att Lantmännens utdelning speglar resultatet i de olika verksamhetsgrenarna och således mest handlar om att omvandla kollektivt kapital till individuella insatsemissioner. Återbäring och efterlikvid slår inte några rekord, särskilt inte sett till Lantmännens ökade omsättning.

    Lantmännens utdelningspolicy må vara maxad i år. Men det är ett dokument som kan ändras av sittande styrelse. Kassakistan är välfylld på S:t Göransgatan i Stockholm. Det kan löna sig att bråka på Lantmännens stämma i vår.

    Detta är en analyserande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att slutsatserna är skribentens egna. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Läs mer om

    Till toppen