Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Marknadskrönika 9 oktober

    Fördelarna med fast mjölkpris

    Norges mejerigigant Tine betalar ett fast mjölkpris till bönderna. I teorin skulle det vara möjligt även på en avreglerad marknad som den svenska, skriver ATL:s ekonomireporter Oskar Schönning i en marknadsanalys.

    Det finns ett ord som ger ekonomer något alldeles extra ömt i blicken, nämligen annuitet. Eller fast betalningsström, för att uttrycka det lite mer i klarspråk.

    Ömheten gäller även om betalningsströmmarna inte är så stora – en annuitet kan sägas ha ett värde i sig eftersom den är förutsägbar. Det här förklarar till exempel varför det i många fall kan vara lättare att låna pengar för en medelmåttig anställd än för en aldrig så skicklig företagare – lönen kommer in på kontot varje månad till skillnad från resultatet i ett företag som ofta varierar med större osäkerhet.

    Det förklarar också varför många svenska mjölkbönder har svårt att låna pengar. Kostnaderna går – åtminstone under normala år – att hålla i schack, medan intäkterna går upp och ner med ett nyckfullt mjölkpris.

    I Norge är det annorlunda. Här sätts mjölkpriset varje år i en förhandling mellan bönderna och staten. Sedan är det upp till industrisidan i Tine (och de andra mejerierna) att leverera ett resultat utifrån det mjölkpriset.

    Det ska sägas direkt att det är stor skillnad på Sverige och Norge när det gäller marknadsförutsättningar. Det är också lätt att bli förblindad av både mjölkpris och resultatutveckling i det statsunderstödda Tine. Men principen med ett fast mjölkpris skulle teoretiskt sett gå att tillämpa även hos aktörerna på den svenska råvarumarknaden.

    Det sker till exempel delvis i den privata uppstickaren Dellenmejeriet, som i en intervju med ATL sagt att de kan höja men inte sänka priset till sina leverantörer. Kooperationerna Arla, Norrmejerier och Falköping höjer och sänker i stället mjölkpriset till bönderna utifrån vad lönsamheten i industriverksamheten medger.

    Omvänt gör detta att resultatet i kooperationerna kan hållas på en jämn nivå eftersom mjölkpriset fungerar som regulator. Det gör att industrisidan i bolagen får samma fördelar som den anställde i exemplet ovan – sannolikt har de lättare att låna pengar än vad de annars skulle ha haft. Samtidigt flyttar alltså osäkerheten ut på gårdarna i stället.

    Den svenska och internationella mejerimarknaden är tuff och ett fast mjölkpris hos kooperationerna i Sverige skulle inte innebära några gratispengar. Men det skulle göra verksamheten på mjölkgårdarna lite mer förutsägbar och sannolikt också göra det lättare för anställda, ägare och omgivande intressenter att se vad industridelen av kooperationerna faktiskt presterar.

    Detta är en analyserande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att slutsatserna är skribentens egna. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen