facebooktwittermail

”Marknaden är trasig i Finland”

Lönsamhetskrisen visar att marknaden för livsmedel lider av fundamentala fel. När kostnaderna stiger brukar företag höja priset på sina produkter. Dessvärre fungerar inte marknaden på det här viset för många lantbruksföretag, skriver Tom Forsman i en krönika.

Julskinka på julbord.
”Priset på årets julskinka slogs fast för nästan ett år sedan, innan grisen ens var född”, skriver Tom Forsman. FOTO: JOHAN NILSSON/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Skånska grisproducenten Lars Nilsson berättade om sin situation i ATL den 4 november. Det är en historia som lika gärna kunde ha berättats av hans finländska kolleger.

Lönsamhetskrisen är ett faktum för många bönder och företagarinkomsten för finländska lantbrukare beräknas minska med 20 procent i år. Mest trängda är djurgårdarna. Grisuppfödningen går i dagsläget med förlust.

Orsakerna är givetvis att foder, bränsle och övriga kostnader skjuter i höjden medan intäkterna stampar på stället. Att spannmålspriserna, särskilt då foderkorn och havre, stigit rätt kraftigt är inte till någon stor tröst för spannmålsodlarna heller. Dels blev skörden liten i stora delar av landet på grund av vädret, dels skenar gödselpriserna okontrollerat.

Förväntningarna på politiska ingripanden är låga. Jordbruksministern Jari Leppä var rätt tidigt ute med att förklara att möjligheterna är begränsade. Han bedömde ändå situationen som varande så illa att han nämnde möjligheten att införa avvecklingsstöd för grisproducenter. Nu bereds också någon form av stöd för att de mest skuldsatta gårdarna ska klara att betala sina lån.

Regeringen och lantbrukets organisationer riktar närmast in sig på handeln och livsmedelsindustrin. Lantbrukarnas förhållande till handeln med dess marknadsdominerande giganter har länge varit inflammerat.

I fokus just nu ligger att priset på årets julskinka slogs fast för nästan ett år sedan, innan grisen ens var född. Någon möjlighet att justera avtalen på grund av ökad produktionskostnad finns inte.

Och samtidigt som lantbrukets inkomster minskar väntas maten bli något dyrare i butikerna.

Med andra ord, pengarna försvinner någonstans på vägen mellan jord och bord. Det råder tämligen stor politisk enighet i Finland om att maktställningarna på marknaden är obalanserade.

En del har gjorts. Lantbruket, industrin och handeln har ett gemensamt diskussionsforum. Finland har också en ny instans för sådana här frågor, Livsmedelsmarknadsombudsmannen (så att ni slipper räkna: 30 bokstäver).

Ombudsmannen ser nu över avtalsmodellerna och det gör även handelns nämnd för självreglering. Det här är naturligtvis små steg som inte löser några fundamentala problem.

Förra veckan tog Jari Leppä till hårdare ord gentemot handel och industri: ”Sätt fart och jobba. Nu räcker det inte med prat”, citerades Jari Leppäs budskap till parterna i tidningen Maaseudun Tulevaisuus. Problemet är att detta också bara är prat.

Allt fler anser att det i stället behövs konkreta instrument i form av lagstiftning för att skapa en balanserad och fungerande livsmedelsmarknad.

 

Tom Forsman

Tom Forsman är jordbruksreporter på Vasabladet, Finland.