facebooktwittermail d

Markägare bör få skälig ersättning för markintrång

Landets lantbrukare och andra markägare har ingen anledning att sponsra byggandet av kraftledningar och annan infrastruktur.

Helena Landstedt / TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Ersättningarna för markintrång och expropriation måste på ett bättre sätt motsvara markens marknadsvärde. Anspråken på mark för andra ändamål än jord- och skogsbruk ökar. Landets lantbrukare och andra markägare har ingen anledning att sponsra byggandet av kraftledningar och annan infrastruktur.

Inom de närmsta åren kommer det svenska elnätet gå in i ett mycket intensivt utbyggnadsskede. Statliga Svenska kraftnät, som äger och driver stamnätet, ska investera omkring 100 miljarder kronor de kommande tio åren. En stor del av dessa investeringar är i det befintliga nätet, men nya kraftledningar behövs.

Elförsörjningsläget får mycket uppmärksamhet just nu på grund av de höga elpriserna under sommaren och de oroväckande prognoserna inför vintern. Minskade ryska gasleveranser drar upp elpriset på den nordiska elmarknaden, där Tyskland, Polen och de baltiska staterna ingår. Men de är också en konsekvens av för liten elproduktion i mellersta och södra Sverige, och flaskhalsar i överföringen av el från Norrland söderut.

Givet den kraftigt ökande efterfrågan på el i Sverige från såväl elektrifierade transporter som nya elintensiva industrier, exempelvis för batterier och fossilfritt stål, måste elproduktionen öka och elnätet förstärkas.

Exempellösa investeringar i kraftledningskapacitet och vindkraftsproduktion kommer att kräva stora arealer jord- och skogsbruksmark. Det innebär att många markägare kommer att tvingas avstå delar av sin mark. Men det kommer också ge många markägare intressanta affärsmöjligheter, genom att arrendera ut mark för vind- och solkraftsparker.

Hittills har en stor del av vindkraftsutbyggnaden skett i norra delen av landet där andelen bolagsmark är hög. Om elproduktionen ska kunna öka i mellersta och södra Sverige – vilket bedöms nödvändigt för att klara elförsörjningen – kommer ägostrukturen göra att fler enskilda markägare blir berörda av utbyggnaden av vindkraft och kraftledningar.

Av kraftledningsprojektens kostnader är ersättningen till berörda markägare knappast någon avgörande post i kalkylen. Ändå är det svårt att som enskild markägare få en ersättning som motsvarar det fulla marknadsvärdet av marken som avstås, eftersom ersättningsmodellerna inte tar hänsyn till markens värde på ett rimligt sätt.

De ersättningsnormer som används fokuserar på markens avkastning i form av virke och åkergrödor. Det kan ge en acceptabel ersättning om det handlar om en mindre yta. Rör det sig om flera hektar mark blir dock ersättningen för låg om den inte innefattar själva markens värde. Särskilt om marknaden, som nu, värderar skogsmark mycket högre än avkastningen motiverar.

Ur en skogsägares perspektiv innebär ledningsrätt för en kraftledning att ledningsmarken är förlorad på evig tid i ekonomiskt hänseende. Även om det finns ett formellt ägande så begränsas markanvändningen radikalt. Det går fortfarande att jaga i ledningsgatan, men det finns knappast några andra intäkter.

Ledningsrätten påverkar naturligtvis fastighetens värde. Det går till exempel inte att sälja kraftledningsmark till samma pris som produktiv skogsmark. Den förlusten måste fastighetsägaren ges ersättning för om äganderätten ska vara någorlunda intakt.

De närmsta årens stora investeringar i kraftledningar och vindkraft innebär att många markägare kommer att beröras av intrång i sina fastigheter. Med eller mot deras vilja. Inför den anstormningen bör lantbrukarna och deras organisationer förbereda sig och ställa krav på bättre ersättningar.

Utgångspunkten bör vara att ersättningen ska motsvara det fulla marknadsvärdet av den mark som avstås. Rimligare ersättningar skulle dessutom sannolikt minska motståndet bland markägarna och ge kortare ledtider.

Värdet av svensk åker- och skogsmark har blivit allt tydligare. Inte minst genom ökande priser på lantbruksfastigheter. Att det dessutom finns intressenter som vill använda betydande arealer för andra ändamål än jord- och skogsbruk borde ytterligare öka värdet. Det värdet måste komma ägarna till del vid intrång i äganderätten.