facebooktwittermail d

Mängden tall betyder mer för betesskador än älgtätheten

Inget tyder på att vi kan nå skademålen genom att skjuta mer älg. Det krävs ett bredare grepp där vi ökar fodertillgången och reglerar alla hjortvilt, skriver Fredrik Widemo. 

Älgtjur
Ökad fodertillgång kan minska betesskadorna. FOTO: BENGT EKMAN/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Mängden skogsskador orsakade av vilt beror dels på hur mycket foder det finns för viltet, dels på hur mycket vilt som konkurrerar om fodret. En viktig anledning att vi inte nått längre när det gäller att begränsa viltskadorna är att förvaltningen alltför ensidigt fokuserat på att minska älgstammen.

Det finns i dag fyra svenska vetenskapliga artiklar som undersökt den relativa betydelsen av tallfoder respektive älgtäthet för mängden viltskador på tall. Alla visar på negativa samband mellan mängden tallfoder och betesskador på tall. Samtidigt fanns positiva samband mellan älgtätheten och betesskador på tall. Mer tall, mindre skador; mer älg, mer skador.

Alla fyra artiklarna visar dock att sambanden är starkare mellan mängden tall och mängden skador, än mellan älgtätheten och skadorna. En av artiklarna undersökte även effekten av annat hjortvilt, och visade att tätheten av rådjur och kronhjort kan vara viktigare än älgtätheten i Götaland.

I våras publicerade Naturvårdsverket en rapport skriven av mig och kollegor vid SLU, där vi utnyttjade förändringarna som skett genom den nya älgförvaltningen för mer djuplodande analyser. Till att börja med visade vi exakt samma mönster som tidigare: mer tall, mindre skador; mer älg, mer skador. Liksom tidigare med starkare samband för mängden tallfoder än för mängden älg.

Därefter undersökte vi om det fanns något samband mellan förändringen i älgtäthet och förändringen i mängden skador, respektive förändringen i mängden tallfoder och förändringen i mängden skador. Detta ett starkare test av orsakssambanden, och innebär en direkt utvärdering av förvaltningsåtgärdernas effekt. Vi fann inga samband mellan förändring i älgtäthet och förändring i mängden skador (oavsett linjära eller ickelinjära analyser), medan skadorna minskat där tallandelen ökat.

Vi ser alltså ingen effekt på andelen årsskadade tallstammar av att älgstammens sänkts flera tiotals procent. Ännu, i alla fall. För enstaka älgförvaltningsområden kan självklart en minskad älgstam ha åtföljts av en minskad skadenivå, men det finns inget generellt mönster att så skett. Än en gång visas dock på betydelsen av fodret; ökad tallandel gav effekt.

Vi drar slutsatsen att det inte finns något som tyder på att vi kommer nå dagens skademål enbart genom att skjuta ännu mer älg. Det krävs bredare grepp där vi samtidigt ökar fodertillgången och reglerar alla hjortvilt. Den processen är redan igång, men bromsas av krav på att enbart fokusera på älgen. Eller på vilttätheterna.

Fredrik Widemo

Klövviltsforskare & Viltskadeanalytiker vid SLU

Läs mer:

”Minskad älgstam har visst effekt på viltskadorna”