Sverige behöver en levande landsbygd. På kort sikt handlar det om att dagens gröna företag kan överleva, utvecklas och bli fler. Att då med en Jordförvärvslag stänga ute duktiga småföretagare som vill flytta ut på landsbygden och äga sin jord som aktiebolag, är helt fel väg att gå.
Historiskt har lagen inneburit en avfolkning av landsbygden, färre företag och statligt styrda markpriser. Ordföranden för LRF Skogsägarna, Paul Christensson vill ändå i ett debattsvar ha en starkare jordförvärvslag, bland annat för att hålla nere priserna på mark. Det är märkligt.
De flesta på landsbygden vill istället ha mindre av reglering och mer frihet. De flesta aktiva jordbrukare har nytta av höga värden på sin jord och skog. Skogsägare har det rent av som ett av sitt viktigaste mål med ägandet.
Många duktiga jordbrukare i Sverige har kloka och välgrundade affärsidéer som de vill genomföra. Det kan vara nya produkter, nya marknader eller effektivare drift. Bankerna delar ofta analysen, men vill inte låna ut pengar utan säkerhet. Bästa säkerhet är ofta ägarens jord och skog. Alltså är ett högt värde på gården av stor betydelse för investeringar.
Vi vet att en slopad Jordförvärvslag skulle höja värdet på lantbruk med kanske upp till 30 procent. Detta bekräftar även Paul Christensson i sitt debattsvar.
Små privata skogsägare å sin sida vill lämna över sina skogar till nästa generationer i bättre skick och med ett högre värde än vad de själva tog emot egendomen i. Enligt Swedbanks årliga Skogsbarometer är just marken som en investering det som betyder allra mest i skogsägandet, tillsammans med känslan av ägandet.
Paul Christensson är bekymrad om ”stora skogsbolag, utländska investerare och pensionsfonder” skulle ge sig till att köpa små privata skogsfastigheter. I skogsvårdslagens §12 finns redan specialregler för skogsägare med mer än 1000 hektar skog. Det vore enkelt att använda 1000 hektars gränsen även som hinder för bolags förvärv av privat mark.
Förslagsvis skulle då Lantmäteriet göra den prövningen vid lagfartsansökan eller fastighetsreglering. Därmed skulle nästan alla små privata jord- och skogsägare hamna utanför den köpargruppen.
Det är välkänt att dagens Jordförvärvslag knappast hindrar privatpersoner från att fjärrköpa mark över hela landet. Enligt en undersökning som mäklarfirman Areal har gjort beviljas idag 99,8 procent (!) av ansökningar så inte heller i den meningen fyller lagen sitt syfte. Det vore intressant att veta vad LRF anser om denna helt lagliga verksamhet. Ska även sådana köp förbjudas?
Häromåret kom ett intressant betänkande från Konkurrenskraftsutredningen, SOU 2015:15. Deras slutsats var: ”Utredningen bedömer att jordförvärvslagstiftningen, i dess nuvarande utformning, försvårar för extern kapitalförsörjning och komplicerar överlåtelse och försäljning av jordbruksmark samt ger upphov till administrativa kostnader. Det kommer att krävas en ökad dynamik och nya kategorier av ägare för att kunna överlåta och investera i jordbruks- och trädgårdsföretag”.
Näringsfriheten är en av hörnstenarna en marknadsekonomi och därför en grundlagsskyddad fri- och rättighet. Dit hör rätten att köpa och sälja jord som man vill. Men också att få driva sitt företag i den form man önskar, till exempel som aktiebolag. LRF borde stå upp för dessa principer.
