Den energikris som startade i fjol och sedan skärptes ytterligare med Ukrainakriget har verkligen satt ljuset på en mängd beslut som har fattats de senaste 30 åren, och som många nu önskar hade gått i en annan riktning.
”Lyft blicken över dieselrabatten”
Precis som man säger om alliansfriheten att den har tjänat oss väl men att dess tid nu är ute, kan man säga likadant om återbetalningen på dieselskatten.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Hur kunde de som bestämmer montera ned beredskapslagren utan en tanke på konsekvenserna? Hur kunde de låta storleksrationaliseringen fortgå i hela livsmedelskedjan utan att säkra upp för kris och krig? Hur kunde de undgå att se hur sårbart ett beroende av fossila drivmedel är?
Bristen på förutseende och riskspridning står oss nu dyrt och det är bråttom att åtgärda systemfelen. Jordbrukssektorn är med och bidrar men hindren är många för att branschen ska kunna ligga i täten i omställningen. För uppvärmning används biobränslen av olika slag sedan decennier. Nu ökar elproduktion från solpaneler snabbt.
Att ersätta diesel i traktorer och andra arbetsmaskiner är en större utmaning. Företagen som tillverkar maskinerna för jord- och skogsbruk och entreprenad har inte varit de snabbaste. På maskinsidan har det har inte funnits någon Elon Musk som har satt eld i baken på konkurrenterna i bilbranschen med sin Tesla.
Eldriften börjar komma på mindre maskiner men tar ännu några år att utveckla på de större. Traktorer med gasdrift borde bli intressanta när nu intresset för att tillverka biogas ökar.
När det handlar om att gå över till fossilfria bränslen så gör ju en del gårdar det men politiken lägger hinder i vägen. Att fossilfria bränslen ska vara långsiktigt skattefria borde vara en självklarhet, så är det inte i dag. Skatterabatten på diesel har också gjort det svårare att gå över till fossilfritt.
Precis som man säger om alliansfriheten att den har tjänat oss väl men att dess tid nu är ute kan man säga likadant om återbetalningen på dieselskatten. Positivt är att den har förbättrat svenska bönders konkurrenskraft med ungefär 700 miljoner kronor årligen. 2019 fick de 26 000 företag som sökte ersättning 29 000 kronor i medeltal.
Det varierar stort hur andra länder hanterar dieselskatt och eventuell återbetalning. Enligt utredningen ”Vägen mot fossiloberoende jordbruk” så har stora jordbruksländer som Danmark, Tyskland, Frankrike och Irland en dieselskatt på 3-6 kronor per liter som sedan är rabatterad med mellan 3-4 kronor. Även Finland ger en nedsättning av skatten på över 3 kronor. Redan före nuvarande kris var dieselpriset högt i Sverige, en ganska liten rabatt på mindre än 2 kronor missgynnade svenska bönder extra mycket i förhållande till konkurrenterna.
Däremot har bondekollegorna i Nederländerna och Österrike en ännu kämpigare sits då de betalar fullt pris på bränslet.
Nu höjs återbetalningen som en del av krispaketet till de svenska lantbrukarna. Eftersom fossilfria bränslen som HVO inte är beskattade, vilket i och för sig alltid måste föras en kamp för, finns inte heller någon skatt att ge rabatt på. Att däremot priset på HVO är dyrare än diesel och följer med upp när dieselpriset stiger gör det ännu dyrare att ta steget till fossilfritt.
Det är ett av skälen till att det går att se slutet för skatterabatten på diesel. Därmed försvinner också ett behändigt sätt att genom politik stötta jordbruket. Det jordbruksavdrag som lanserades i utredningen om det fossilfria jordbruket är en bra idé att skattevägen stötta jordbruket utan att komma i konflikt med val av bränsle och den tekniska utvecklingen.
Vi kan befinna oss i en brytningstid där insikten om att livsmedelsproduktionen är viktig verkligen får fäste. Det är glädjande att det finns ett intresse för det svenska jordbruket från alla partier, inte minst ur ett beredskapsperspektiv. Det framgår av ATLs valbevakning där alla understryker hur viktig livsmedelsförsörjningen är.
Det som kan skrämma en del är att det skiljer mycket mellan partierna vad gäller vad som är viktigast och hur det ska gå till att stärka beredskapen. Om inte ett krig här i Europa räcker för att skapa enighet är vi illa ute.
Det är bra att det finns majoritet för de välbehövliga krispaket som nu tas fram. Men man skulle önska ett större intresse för det långsiktiga perspektivet.
Ta itu med den tyngande byråkratin och regelkraven, inför jordbruksavdraget och skapa utrymme för de stora investeringar som lantbruket behöver för att bli mer robust i olika slags kriser.