Luftburna ledningar förstör den svenska skogen

När man ser hur den svenska skogen tas för given är det lätt att tro att vi har för mycket skog i vårt land. I takt med samhällets pågående elektrifiering behöver svensk industri mer el än vad dagens elnät kan leverera.

Således är planen att avverka ännu mer skog och ersätta ännu fler trädstammar med elstolpar. Det saknas ett helhetstänk i den svenska klimatstrategin och elnätsbranschen saknar en strategi för att uppnå ett fossilfritt Sverige.

Tiden är knapp för att ställa om till ett fossilfritt samhälle. Vi vänder oss inte mot samhällets ökade behov av el, ej heller nödvändigheten i att bygga ut elnäten. Vår fråga är varför man i Sverige vill göra det med den äldsta och mest förödande tekniken – luftledningen.

I Danmark är kabelläggning av nya elledningar norm. Tyskland beställer elkablar från svenskbaserade företag. Varför har våra länder i närområdet större ambitioner att bevara sina landskap än vi?

Skogen är vår viktigaste kolsänka. Dess förmåga att binda koldioxid är ett av våra främsta verktyg i kampen mot klimatförändringarna. I dag upptas 260 000 hektar av stam- och regionnät. 90 procent går genom skog.

Vi hör att elnätet behöver fördubblas, samtidigt hör vi att det behövs stora ytor för utbyggnad av vindkraften. Ska utbyggnaden ske med en teknik som använts i över hundra år och som ödelägger en av våra viktigaste kolsänkor?

Den yta som i dag består av röjda ledningsgator skulle kunna binda över tre miljoner ton koldioxid årligen om där i stället växte skog. Det är dubbelt så mycket som SSAB i Oxelösund släpper ut på årsbasis, enligt Naturvårdsverket.

Ändå skrivs det spaltmeter om Hybrit och behovet av fossilfritt stål, men inte något om den elledning som behövs för att försörja Hybrit och som innebär stor påverkan på vår natur och förlust av hundratals hektar skog. Denna brist på helhetssyn gör inte det fossilfria stålet rumsrent ur ett klimatperspektiv.

Tillförseln av el måste också ingå i ett smart klimattänkande, det vill säga att tillförseln sker i marken. I Sverige jagar vi, trots löften om motsatsen, fortfarande den kortsiktiga ekonomiska vinsten. När kronor ska sparas får naturen stryka på foten.

För att förse SSAB med den el som krävs för att tillverka fossilfritt stål planerar Vattenfall att bygga två nya 130-kilovoltledningar mellan transformatorstationen i Hedenlunda i Flen och SSAB i Oxelösund. Om Vattenfall fortskrider med sina planer på en luftledning, kommer den att lämna ett 74 kilometer långt öppet sår genom ovärderliga skogs- och kulturlandskap i Södermanland.

Skog kommer att röjas och ersättas av stolpar dubbelt så höga som omgivande träd. Ledningen kommer att korsa Kiladalens Natura 2000-område, som med sina höga naturvärden tryggar unik biologisk mångfald.

Vi måste ställa om för att bevara vår miljö – men vi ska inte kasta ut barnet med badvattnet. Är det rätt att orsaka oåterkallelig skada på våra landskap, när mer hållbara alternativ finns? Att gräva ned eller sjöförlägga ledningen utefter befintlig infrastruktur skulle ge SSAB den el de behöver för att producera fossilfritt stål. Dessutom skulle omistliga naturvärden tryggas.

Vår förening har tagit fram en oberoende samhällsekonomisk analys. Den visar med tydlighet vem som tar hand om vinsterna och vem som står med kostnaderna som även innebär kostnader för framtida generationer.

Gör svensk industri verkligt hållbar genom att ta hänsyn till helhetsbilden. Samma höga målsättning som Hybritprojektet har för att rädda klimatet måste vi också ha för att rädda skogen. Kunskapen finns för att anlägga markkabel. Var är ambitionen?

Vi kan inte rädda klimatet genom att offra miljön.

Alette Sederholm

Ordförande i föreningen Gräv ner (fd HedOx), för markkabel genom Södermanland.

Fotnot: Vattenfall har erbjudits replik men avstår.