Om man ser motionsfloden till LRF:s riksförbundsstämma som en temperaturmätare och kartläggning av problemen för jord- och skogsbruket kan man konstatera att vilt- och rovdjursfrågor dominerar.
”Vart tog konkurrensfrågorna vägen för LRF?”
Det är slående hur frågorna om konkurrenskraften och livsmedelsstrategin i stort sett har försvunnit ur fokus i motionerna till LRF:s stämma.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Tord Karlsson
Att rovdjursförvaltningen ska ta socioekonomiska hänsyn och inte bara se till vargens bästa och att det är hög tid att se över hur viltförvaltningen fungerar är krav som är lätta att instämma i.
Flera regioner motionerar om bekymmer med allemansrätten och problem med ersättningar för intrång från väg- och kraftledningsbyggen, också vällovliga ämnen.
Det finns en del bekymmer inför förhandlingarna om ny Cap men det är slående hur frågorna om konkurrenskraften och livsmedelsstrategin i stort sett har försvunnit ur fokus. Betyder det att allt är perfekt och alla konkurrenshot är avvärjda? Knappast!
Däremot kan det ha känts så i lantbrukarkåren i vintras när det var dags att motionera. Skörden hade varit bra och avräkningspriserna goda och stigande över hela linjen. Tyvärr är inte läget lika bra nu. Kostnader för foder, gödsel och diesel har stigit kraftigt och kalkylerna för såväl djuruppfödare som växtodlare ser sämre ut nu.
Slutsatsen kan bara vara att LRF bör hålla ångan uppe och elda på mer även i de produktionsnära frågorna om konkurrenskraft och var i livsmedelskedjan vinsterna hamnar, även om stämman kommer att handla om andra saker.