Föreningen Djurägarna Sverige har sökt all den information vi kunnat komma över om det tragiska fall i Skåne där en mjölkbonde tog sitt liv efter att ha fått anmärkningar på sin djurhållning från Länsstyrelsen i Skåne.
LRF – stå upp mot myndigheterna
Djurskyddskontrollerna får tragiska konsekvenser.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Händelsen är så djupt tragisk att det är svårt att hitta rätt ord för att beskriva det som hänt. Vi vill emellertid starkt kritisera Länsstyrelsen för hanteringen av fallet. Vi vill även rikta kritik mot LRF lokalt för organisationens undfallande och flata hållning till länsstyrelsens agerande i fallet.
LRF vågar uppenbarligen inte kritisera länsstyrelsen trots att myndighetsutövningen har skötts på detta sätt. Vi menar att om länsstyrelsen handlat på ett mindre brutalt sätt utifrån sitt uppdrag, enligt gällande lagstiftning, hade ärendet inte behövt få detta tragiska slut.
Som vi ser det är Länsstyrelsens uppgift ingalunda att vara kreativ "felletare". Uppdraget är i första hand att underlätta för den enskilde djurhållaren att fullgöra sina skyldigheter enligt gällande lagstiftning. Man ska vara rådgivande i första hand, inte leta fel som inte finns eller hitta på egna regler.
Exempelvis kräver djurskyddslagstiftningen inte att 100 procent av djuren i en besättning är i slaktmognadshull 365 dagar om året 24 timmar per dygn. Hullet hos en mjölkande ko varierar nämligen under laktationsperioden. Man måste se till helheten.
Sett till helheten utifrån de bilder och vittnesmål vi har tagit del av fanns det inget anmärkningsvärt att notera i den här besättningen. Vi anser att brevet från Länsstyrelsen som fick så tragiska konsekvenser aldrig skulle ha skickats ut. I stället skulle bonden ha fått beröm vid besöket för sina välskötta djur, följt av några råd om hur det hade kunnat bli ännu bättre.
Är inte detta tragiska fall en väckarklocka för såväl länsstyrelse som ansvariga politiker och LRF, så vet vi inte vad som skulle vara det? Ska vi invänta nästa fall, och nästa, innan varningssignalerna går fram? Detta är för övrigt det tredje självmordet bland djurägare på lika många år i samband med länsstyrelseingripanden, som vi känner till.
Vakna nu! Vi har ett omfattande och svårt problem.
Arne Forsling
Ordförande Djurägarna Sverige