sdlzQE1BZKEbXk_NormalHires.jpg

Emil Nilsson skrev nyligen <a href="https://www.atl.nu/for-vem-finns-lrf-till">en debattartikel</a> där han kom med kritiken att LRF är ineffektiv, opartisk och handlingsförlamad. Därtill fogade han några förslag om utförsäljning av dotterbolag och fokusförflyttning från introvert händelsestyrning till ett mera strategiskt arbete.

Emil Nilssons åsikter är han förmodligen inte ensam om. Många offensiva större produktionslantbruk har tyvärr valt att stå utanför organisationen av skäl som liknar Nilssons.Detta faktum besvärar förstås LRF ordentligt eftersom det finns många inbyggda intressekonflikter hos en bred medlemskår. Därför hukar man sig inför frågor som berör konkurrenskraft, strukturomvandling. Exempel på detta är otydligheter i frågor kring beteskrav, decimering av vildsvins- och vargstammarna, reduktionsplikten och förenklingar kring MKB och lantbrukets läkemedelshantering med mera.Självklart <a href="https://www.atl.nu/engagera-dig-i-lrf">replikerar LRF via sin vice ordförande Åsa Odell</a>, att om man vill skapa förändring, då gäller det att bli förtroendevald och skriva motioner. Hela svaret är en tydlig politisk replik i syfte att avväpna kritiken med ord som ”regelförenklingar, ökad lönsamhet på gårdsnivå och stärkt attraktionskraft”.Jag menar att svar måste vara tydligare än så. Ett bevis på detta, är en replik som Göran Persson gav på en fråga under en studieresa i Västsverige för ett par år sedan, om vad som är LRF:s svaghet:”Ni måste sluta att låta som politiker. Var tydliga med vad ni vill och stå för det, även om det ibland är obekvämt. Först då, när man vet vad ni vill kan man komma till förhandling.”Av detta finns en hel del reflektion att göra.Många ledare inom bolagsvärlden har sedan länge insett att stora, mogna, äldre och tidigare framgångsrika företag med tiden tappar förmågan att förändra sig själva av egen kraft. För att få till en betydande förändring behöver man utmanas av konkurrens eller frimodig bolagsstyrning där allt får och skall ifrågasättas.Att i ljuset av detta tro att vägen till en systemförändring går via motioner till en stämma blir inte trovärdigt. Strategier behöver diskuteras på systemnivå, både tillåtande, självkritiskt, brett och fristående.Eftersom bonde-Sverige under lång tid levt i en historiskt genomreglerad marknad, med en i det närmaste totaldominerande lantbrukskooperation, så har konsensus kring systemen och enigheten varit betydande och på bekostnad av interndebatten. LRF har allt sedan marknaden avreglerades för närmare 30 år sedan, i stort sett haft en monopolställning som branschens röst. En röst som alla nu inte kan förlikas med.Lantbrukskooperationen tvingades ganska snabbt anpassa sig till flödande konkurrens och har flyttat fram sina positioner av just konkurrensen. Men LRF som organisation är inte riktigt där än.Här kan man också se att den konkurrensutsatta kooperationen använder LRF som både sköld och ursäkt i frågor som gynnar dem själva, till exempel genom LRF Mjölk och LRF:s dotterbolag Sigill.Givetvis uträttar LRF mycket bra saker för sina medlemmar och är en oerhört viktig motkraft när samhället löper amok i frågor om ägande, skatter, avgifter och annat. Där fungerar ofta LRF mycket bra, men noteras bör att det är ett arbete där ingen konflikt kan uppstå bland den heterogena medlemskåren.LRFs många regioner utgör ett viktigt fundament i organisationen men allt fler ser hur allt mer makt förflyttas till huvudkontoret på Kungsholmen. Detta borde diskuteras ordentligt.

Lantbrukskooperationen tvingades ganska snabbt anpassa sig till flödande konkurrens och har flyttat fram sina positioner av just konkurrensen. Men LRF som organisation är inte riktigt där än, skriver Sven-Arne Thorstensson i en replik.

Replik: Många intressekonflikter i en bred medlemskår.

”LRF måste sluta låta som politiker”

Politik

LRF har sedan marknaden avreglerades för 30 år sedan haft en monopolställning som branschens röst skriver Sven-Arne Thorstensson.