”Det går inte att ta över ett lantbruk med beröm som kapital”
Landsbygdsministerns retorik om framtidstro som enda lösning på den komplexa frågan om ägarskiften räcker inte, skriver Katarina Wolf.

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Helgerna är förbi och i vi går in i oxveckorna, en tid då det är lätt att tappa stinget. Då är det för min del lägligt att vara förtroendevald i LRF Ungdomen, som häromveckan samlade sina regioner för två dagars sammankomst i Stockholm på temat framtidstro.
I jakten på framtidsspanande föreläsare lyckades vi fånga landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) som var på plats för att ge sin lägesbild av för branschen aktuella politiska processer samt svara på frågor.
Som ung lantbrukare är det är en stor sak att få möjligheten att ställa frågor och ge inspel till den minister som är ytterst ansvarig och har makten att forma förutsättningarna för ens företagande. Det borde vara en ännu större sak för ministern att ta emot frågorna och vara lyhörd för inspelen när publiken utgörs av framtidens lantbrukare.
Under de senaste åren har LRF Ungdomen lobbat hårt, både inom branschen och gentemot politiken, för att flytta frågan om ägarskiften inom lantbruket högre upp på agendan. Det var därför inte konstigt att just det var ett av områdena som Kullgren fick möjlighet att kommentera under frågestunden. Hur ska vi underlätta för både gamla och nya ägare att genomföra skiften så att vi kan säkra svensk livsmedelsproduktion även i framtiden?
Kullgren är bekant med frågeställningen, men tyvärr är hans analys allt för grund i relation till omfattningen av problemet.
Gång på gång lyfter han vikten av lantbrukets status i samhället. Han menar att den äldre generationen, föräldrar till lantbrukarbarn, måste bli bättre på att kommunicera fördelarna med att välja lantbrukaryrket. Att han själv talar gott om svenskt lantbruk i offentliga sammanhang, som en statushöjande insats, är det minsta man kan begära av en landsbygdsminister. Men retorik om framtidstro som enda lösning på den komplexa frågan om ägarskiften räcker inte. Särskilt då det inte råder brist på framtidstro bland unga lantbrukare.
När politiker debatterar andra bristyrken, som sjuksköterska och lärare, hör jag aldrig någon säga att den viktigaste åtgärden för att öka attraktionskraften är att företrädare för yrket ska kommunicera en mer positiv bild utåt.
Jag är tämligen säker på att många överarbetade och lågavlönade sjuksköterskor skulle tolka det som ett rent hån. De vill, precis som vi, få skäligt betalt. Att statusen för lantbruket höjs är visserligen viktigt, men det är kapitalanskaffningen och lönsamheten som skapar grundförutsättningen för att fler unga ska ta över och starta lantbruksföretag.
Kullgren bör fortsätta tala gott om svenskt lantbruk i sina offentliga framträdanden men därutöver presentera mer konkreta förslag på en av branschens viktigaste frågor, hur nästa generation lantbrukare ska kunna ta över.
Katarina Wolf,
mjölkproducent