Jag har arbetat med landsbygdspolitik i större delen av mitt liv och kämpat mot centralism, exploatering och den ständigt pågående diskrimineringen av landsbygden och dess människor. Det är med stor glädje och kampanda som jag kandiderar som riksdagskandidat för Liberalerna. Att äntligen få möjlighet att kunna påverka politiken och få en möjlighet att medverka till att upprätta landsbygdens människor och arbeta för en fungerande demokrati.
Lotta Gröning: Därför tar jag landsbygdskampen i riksdagsvalet
Landsbygden är absolut nödvändig för vår överlevnad, men de som bor där får aldrig höras. Det vill jag ändra på, skriver Lotta Gröning.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Landsbygden speglas alltid utifrån centralismens perspektiv. En bild på en ren från Pajala, folk som åker spark och sönderfallna ruckel i en öde by är sinnebilden för vad som visas.
Problemet är att ingen bryr sig om de åsikter och krav som folk på landsbygden har. De ropar ut sin frustration i tomhetens universum.
Vad värre är, inte ens de lokala politikerna förmår att lyssna på dem eftersom många väljer partilinjen framför sina egna medborgare. Landsbygdens proteströrelser som Inlandsupproret, vindkraftmotståndarna, bensin- och väguppror och böndernas förtvivlade rop på hjälp når aldrig fram till ansvariga politiker.
Landsbygdspolitiken är komplex och den omfattar alla politiska områden. I dag fattas besluten av regering och riksdag där också en majoritet av storstadspolitiker bestämmer.
Det är många utmaningar vi står inför där landsbygden är absolut nödvändig för vår utveckling och överlevnad. Ett stort bekymmer är exempelvis den låga inhemska livsmedelsproduktionen, den är knappt 50 procent och det kan betecknas som en fara för rikets säkerhet.
Bönderna har ofta protesterat och maktlösheten under årens lopp är uppenbar, det är inte lantbrukarna som styr utvecklingen, det är tjänstemän och politiker. Sedan ansvaret för jordbrukspolitiken flyttades över till Bryssel har avvecklingstakten accelererat.
Svenska mjölkbönder är utrotningshotade och lantbrukarna är på en marknad där de är diskriminerade. Billig mat importeras från länder som inte alls har samma krav som vi när det gäller djurhållning. Ett stort antal regleringar har bidragit till att många lantbrukare har svårt att försörja sig på sina gårdar. De tvingas till deltidsarbete, specialisering eller stora investeringar i teknik och mark för att överleva.
Stefan Gård, ordförande för Sveriges mjölkbönder, säger att bönderna är de sista spelmissbrukarna - på rouletten sätter jag mina insatsvaror värda en miljon och hoppas att det blir bra väder och bra skördeförhållanden. Att bönder har sin gård och hela sitt liv som borgen är självklart och det är inte ovanligt att de är personligt belånade med över 50 miljoner.
Ur ett klimatperspektiv är det oansvarigt att skicka levande djur till slakt i Italien, ha fabriker som gör pålägg i Polen och fisk som blir fiskpinnar i Kina för att sedan hamna i svenska frysdiskar.
Skogen är också viktig. Historiskt har partier som vänstern och socialdemokratin varit beredda att försvaga äganderätten till förmån för kollektivet och staten. Det är ingen tillfällighet att staten äger mest skog.
Numera har också Miljöpartiet sällat sig till dem som ser flera anledningar till att inskränka äganderätten på grund av klimatet. Det absurda är att det just är de små skogsägare som i generationer skött sin skog så miljösmart att det finns unika värden och biotoper som nu riskerar att förlora den. Det är ett politiskt agerande som är helt oacceptabelt.
Lotta Gröning
Riksdagskandidat för Liberalerna