facebooktwittermail d

”Lönsamt lantbruk ger en rik natur”

Berättelsen om eklandskapets bevarande kommer med en viktig lärdom.

Eklandskap på Bjärka-Säby.
Eklandskapet på Bjärka-Säby. FOTO: MIKAEL GUSTAFSSON/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Nyligen gick Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens, KSLA, högtidssammankomst av stapeln. Högtidstalare på svenskt lantbruks motsvarighet till Nobelfesten var miljöjournalisten Henrik Ekman.

I Blå hallen i Stockholms stadshus talade Henrik Ekman – vars röst många känner igen som berättarröst från SVTs ”Vetenskapens värld” – med utgångspunkt i den väldiga släktgården Bjärka-Säby söder om Linköping. Ämnet var förluster av livsmiljöer som leder till att arter dör ut.

I dag är Bjärka-Säby känt som hjärtat i det östgötska eklandskapet – en unik naturmiljö med stor artrikedom.

Det var också i det landskapet som mellanspetten fick sin sista fristad i Sverige. I år är det 40 år sedan landet sista bofasta fågel av arten noterades i en ekbacke söder om Linköping.

Att mellanspetten blev kvar längre runt Linköping än på andra platser berodde på att flera markägare gick emot den tidens melodi och inte högg ner ekarna. Det gamla landskapets karaktär – format av slåtterängar med lövträd – bevarades.

Varför kom då det artrika landskapet att sparas på Bjärka-Säby och flera av de omkringliggande gårdarna samtidigt som det försvann på så många andra ställen?

Den förklaring Henrik Ekman ger i högtidstalet är att de hade råd. Oscar Ekman som förvärvade godset på 1870-talet var en av Göteborgs mest framgångsrika köpmän. Så de kunde till skillnad mot många andra kosta på sig att bevara det vackra eklandskapet.

Och den här insikten – att den gårdsägare som har det gott ställt är mer benägen att vårda en rik och vacker natur – håller än i dag.

Om en markägare som bor på och brukar sin gård kan tjäna pengar på lantbruket lär det i de flesta fall märkas även i landskapet, som blir mer rikt på arter.

Den skogsägare som har en god ekonomi lär vara benägen att skriva upp mer på ”nöjeskontot” – det vill säga att kanske plantera ädellövskog eller låta den gamla tallskogen stå kvar bara för att den är så vacker att se på.

Samma sak är det i jordbruket. Med god lönsamhet finns det pengar till blommande ängskanter eller nyinvesteringar i hållbar teknik.

Att nå klimat- och miljömålen är i jord- och skogsbruket mycket en fråga om lönsamhet.