Förra året födde jag upp 68 lamm. 20 av dem hamnade i sopsäcken trots att de klassades som ”butikslamm”, vilket innebär både fina vikter och höga fettklasser.
Förra året skickade jag även 12 kvigor och ungtjurar till slakt. Fyra av dem hamnade i sopsäcken. Även här var vikterna rejäla och fettklasserna i det övre spannet.
I ärlighetens namn ska väl tilläggas att jag inte vet om just mina djur hamnade i de där sopsäckarna, men den här texten kommer både raljera och generalisera.
För fakta kvarstår. Minst en tredjedel av allt livsmedel som produceras hamnar i en sopsäck, på kompost eller ligger någonstans och ruttnar bort. Det kallas matsvinn, men skulle lika gärna kunna benämnas som galenskap.
När det nu är vårbrukstider är det nära till hands att tänka på konsekvenserna. En tredjedel av alla åkrar som ska ge djuren hö och ensilage kommer gödslas, plöjas, harvas, sås, slås, strängläggas och pressas för att resultatet senare ska hamna i en soppåse. Hur mycket bränsle och inte minst arbetstimmar innebär det på din gård?
För landets växthusodlare hade en tredjedel av ytan kunnat stängas av… och den elräkningen hade plötsligt blivit mindre blodtryckshöjande.
Matslöseriet har vare sig skapat några ilskna folkuppror, stora rubriker eller för den delen medborgare som ryter ifrån. Lite märkligt kan tyckas när detta ställs i relation till den nuvarande samtalsnivån kring de ökade priserna på just maten.
Logiken tycks vara att det är grönt ljus att slänga vart tredje livsmedel, men när priserna i genomsnitt har ökat med 20 procent det senaste året då ser konsumenterna rött.
När vi själva får välja så skrapar vi ner en tredjedel av biffen i soppåsen, men när omvärldsläget gör att köttet blivit 18,44 procent dyrare, enligt SCB:s Konsumentprisindex KPI, då slår vi näven i bordet.
Och när konsumenten ser ökade priser i affären väljs i stället billigt, besprutat och långväga transporterat för att hålla nere kostnaderna.
Målsättningen i FN:s Agenda 2030 är att matsvinnet ska halveras från år 2015 till 2030. I praktiken innebär det att svenskarna ska gå från att slänga 17 kilo ätbar mat till att ”bara” slänga 8,5 kilo per person och år. Vi ska utöver detta sluta spola ner 18 kilo mat i avloppet och försöka hålla oss till 9. En utmaning vi tycks ha svårt att klara av enligt tillgängliga siffror.
Kanske kan de ökade matpriserna göra att konsumenterna faktiskt värderar maten bättre?
Vägen framåt är inte att fortsätta slänga vart tredje lamm, morot eller mjölkpaket. Vägen framåt är inte heller att bara använda två tredjedelar av åkrarna eller växthusen.
Den enda rimliga vägen framåt är att värdera maten som ett resultat av allt slit och all omvårdnad den kräver innan den hamnar på tallriken. Och mat ska hamna i magsäcken. Inte sopsäcken.
