”Livsmedelsverkets obegripliga kostråd”

Torkan rasar, sommarbetet gulnar, lantbruket krishanterar och Livsmedelsverket presenterar nya, nordiska näringsrekommendationer. Denna gång med den spännande nya parametern; ”Hur påverkar det vi äter klimatet?”

Det borde inte förvåna någon att det denna gång, tio år efter föregående uppdatering, fokuseras på minskad köttkonsumtion – i alla fall om vi vill rädda jorden och inte drabbas av cancer. Det verkar onekligen som att vi nu kan välkomna även Livsmedelsverket till skaran ideologiskt övertygade myndigheter.

Bara det faktum att vi ska dras med dessa folkhemsdoftande näringsrekommendationer får upprorsmakaren i mig att vilja agera precis tvärtom.

Jag minns tillbaka till tiden som högstadieelev under hemkunskapslektionerna. Det var något med den där stora planschen över tallriksmodellen som satt uppklistrad på väggen.

Jag tyckte redan då, som oupplyst tonåring och lantbrukardotter, att tårtbiten för gröna råvaror var alldeles för stor i jämförelse med vad som serverades hemma vid köksbordet - vad jag själv såg mina föräldrar producera som till slut hamnade på tallriken och vilket kretslopp det var en del av.

Idag, när jag själv producerar detsamma, har jag än mindre förståelse för vad Livsmedelsverket nu menar att svenskarna borde äta.

400 oberoende forskare till trots och med oerhörd respekt för vetenskapen – helhetsbilden av hur ett kilo kött eller en liter mjölk faktiskt blir till vaktas ensamt av oss som brukar jorden och har gjort det i generationer. Alltför ofta känns det som att man måste påminna människor om vilket land vi bor i och dess faktiska förutsättningar.

Att högaktat lista proteinrika grödor som aldrig skulle se dagens ljus på dessa breddgrader men ändå på något sätt är bra för klimatet är för mig obegripligt.

Vilken hänsyn tar man till bevarandet av den biologiska mångfalden? Hur tar man ansvar för konsekvenserna som en minskad efterfrågan på kött i offentlig sektor kan innebära för svenskt lantbruk och har en ökad livsmedelsberedskap överhuvudtaget varit en del av diskussionsunderlaget? Det har jag svårt att tro, trots att just dessa ämnen berörs i Livsmedelsverkets arbetsbeskrivning.

Utan svar på dessa frågor ställer jag mig tveksam till mandatet att anbefalla människor vad de ska konsumera.

Ska man ändå envisas med att fortsatt ge godtyckliga kostråd bör man tänka om. För att säga ”detta är bra och detta är dåligt när det kommer till produktion av mat” kan omöjligen vara så okomplicerat som man får det att framstå.

Och i det fall fler myndigheter vill hoppa på ideologikarusellen är det kanske dags för Transportstyrelsen att ta fram reserekommendationer? Ska en sådan fingervisning ta hänsyn till klimatet borde den rimligtvis likt Livsmedelsverkets rekommendation om alkoholintag vara lika med 0.