Jordbruksverket tar varje år temperaturen på livsmedelsstrategin, följer upp och utvärderar hur väl jordbruksnäringen uppfyller målen och vilka brister det kan finnas.
”Livsmedelsstrategi på tomgång”
Livsmedelsstrategin skulle få livsmedelsproduktionen i Sverige att växa. Till stor del har förhoppningarna kommit på skam.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
För livsmedelskedjan som helhet minskade lönsamheten och konkurrenskraften 2011-2020, mycket beroende på restaurangbranschens problem under pandemin. För jordbrukets del har det gått upp och ned under perioden, och vi vet ju alla vad som har hänt 2021 och 2022, nu går det nedåt.
Till en del har utvecklingen varit positiv vad gäller produktion och produktivitet men det går långsamt och det finns gott om hinder i vägen.
En besvikelse är att den viktiga målsättningen att minska regelbördan och krånglet med myndigheterna inte tycks ha nått framgång. Lakoniskt konstaterar man att det är lättare att förenkla nya regler än befintliga, och i så fall kommer förbättringarna att gå i små steg.
Ett annat stort hinder är svårigheten att hitta kompetent arbetskraft. Det gäller alla arbeten från enkla till mer kvalificerade. När arbetare från Ukraina tvingas ut i krig ställer det till problem såväl på gårdar som i slakterier och i skogen. Att sedan de ukrainare som redan är här inte får arbeta av byråkratiska skäl är helt obegripligt.
Ett av hindren för framgång och utveckling i hela livsmedelskedjan sägs vara bristen på kapital. Vem vill investera i en olönsam bransch som inte håller samma utvecklingstakt som det övriga näringslivet? Vem vill arbeta där? På så sätt har livsmedelsbranschen hamnat i ett ekorrhjul där företagarna kan springa sig trötta utan belöning.
Livsmedelsstrategin skulle få livsmedelsproduktionen i Sverige att växa. Stora förhoppningar knöts till ökad ekologisk produktion och till en växande export av livsmedel. Till stor del har förhoppningarna kommit på skam.
Marknaden för ekologiska livsmedel tycks mättad och Jordbruksverket skriver självt att man bör ha rimliga förväntningar på vad de planerade statliga satsningarna på att sälja in ekologiskt kan ge. Frågan är ju då om dessa satsningar ändå ska göras eller om pengarna gör bättre nytta någon annanstans.
Exporten har inte heller utvecklats efter förväntningarna. Förvisso har pandemin lagt hinder i vägen men även den förutan var framgångarna begränsade.
Så lätt var det att hitta problem med att uppfylla livsmedelsstrategins mål 2020. Och då var det ändå ett bra år! Med tanke på vad som händer nu med kostnader och lönsamhet kan man bara bäva.
Mitt i allt elände som sker just nu skapas det kanske ändå en väg framåt. När politikerna för några år sedan behandlade totalförsvaret fanns en del tankar på livsmedelskedjans betydelse. Men primärproduktionen glömdes bort. Kött, mjölk och vete antogs bara finnas där.
Nu sprider det sig en insikt om att det inte kan tas för givet. Tvärtom har det visat sig att det är mycket lätt att störa odlingen och djuruppfödningen. Alla lager som skulle buffra för störningar är borta.
Insikten om att jordbruket är betydelsefullt leder redan till en del åsikter bland politikerna. Eventuellt kan det också bli avsikter att göra något åt problemen, och kanske till och med verkstad.
På riksdagens Mjölkdag, ordnad av Kristdemokraterna, var sju av åtta riksdagspartier närvarande. Det fanns en stor beredskap att stötta jordbruket i den nuvarande krisen med förslag om minskad dieselskatt och minskad reduktionsplikt.
Det är ingen tvekan om att riksdagen, det vill säga oppositionen, driver en lite avvaktande regering framför sig. Det är bra att det finns en insikt om styrkan i den nuvarande kostnadskrisen, frågan är om det finns samma beredskap att stötta jordbruket strukturellt och långsiktigt.
Det är vad som behövs. Det kommer att kosta stora summor att rusta ett mer robust lantbruk som klarar krig och kriser. Och det är en uppgift för hela samhället, inte enbart för varje enskild gård.
Det behövs en svensk produktion av biobränsle för att driva traktorer och andra arbetsmaskiner, ett mer slutet kretslopp som återför ren näring till åkrarna, reservkraft och ett reservsystem som kan sköta transporter till och från gårdarna när det blir brist på förare, bilar och bränsle. Med mera!
Även lantbruksföretagen behöver stärkas. Det finns hopp om att konsumenter och offentlig sektor betalar mer för maten men politikerna har all anledning att se över stödpolitiken med totalförsvaret för ögonen. Vårbruket 2022 blir ett test på jordbrukets dagsform.