facebooktwittermail d

Vad ska vi äta när maten tar slut?

Extremväder och klimatförändringar är ett tecken på att livsmedelsproduktionen måste öka, inte minska. Det kommer inte gå att mätta världens ökande befolkning utan modern jordbruksteknik, skriver Greger Ekman.

Nederländska lantbrukare protesterar mot landets jordbrukspolitik genom att blockera ingången till flygplatsen i Groningen. FOTO: HOLLANDSE HOOGTE / SHUTTERSTOCK

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Mat på bordet är inte så självklart som en del tycks tro. EU och medlemsländerna måste intressera sig mer för att bibehålla och öka livsmedelsproduktionen. Utrymmet för åtgärder som försämrar försörjningstryggheten är trots allt inte särskilt stort.

De senaste bedömningarna av torkläget, som EU-kommissionen publicerade den 18 juli, varnar för torka i 46 procent av EU:s territorium och skarpare torkvarning för ytterligare 11 procent. De kommande månaderna spås fortsatt torrare väderlek än normalt. Till det ska läggas de konsekvenserna för främst spannmålsproduktionen som Rysslands invasion av Ukraina orsakar.

Trots att media slår upp sommarens värmebölja som en sensation, så är torrår inget nytt för jordbruket. Vädret är den svårförutsedda och avgörande faktorn för all odling. Väderrisken kan i viss utsträckning minskas med dränering, bevattningsdammar, brandbekämpning och liknande. Med ökad risk för mer extrem väderlek finns här ett viktigt arbete att göra för att långsiktigt öka och säkerställa jordbrukets avkastning.

Men samtidigt som lantbrukarna på gårdsnivå behöver investera för att hantera den ökade risken vädret medför, verkar politikerna mer intresserade av att hitta på sätt att begränsa och minska produktionen av livsmedel – särskilt animalieproduktionen. Miljö och klimat är, de i sig inte oviktiga, motiven som anförs.

Nyligen presenterade EU-kommissionen ett förslag till förordning för att minska användningen av växtskyddsmedel med 50 procent till år 2030. Något som dock knappast är realistiskt – i alla fall inte om skördenivåerna ska behållas.

I Nederländerna protesterar lantbrukare mot konsekvenserna av lagstiftning som syftar till att halvera kväveutsläppen från det nederländska lantbruket till år 2030. Den nederländska regeringen räknar med att djurbeståndet kommer att minskas med 30 procent och att lantbruk kommer att behöva tas ur produktion.

Bortsett från det äganderättsliga tveksamma i att driva en stor del av världens mest produktiva lantbrukare i konkurs, så är det en besynnerlig politisk prioritering. Det kan rimligen inte vara så angeläget att minska livsmedelsproduktionen i ett av Europas viktigaste jordbruksländer. Särskilt inte givet de oroväckande utsikterna för EU:s och världens livsmedelsförsörjning. Visst är det angeläget att minska utsläpp även från jordbruket, men knappast inte huvudstupa och till vilket pris som helst.

Det kommer inte gå att mätta världens ökande befolkning utan modern jordbruksteknik, kemiska växtskyddsmedel och konstgödsel. Sri Lankas havererade ekonomi är ett varnande exempel på hur det kan gå när politiken tar kommandot över jordbruksproduktionen genom att förbjuda import av konstgödsel och växtskyddsmedel, med sjunkande skördar, höga livsmedelspriser och politisk instabilitet som resultat.

En jordbrukspolitik som leder till sänkt livsmedelsproduktion, särskilt i ett redan utmanat försörjningsläge, får konsekvenser inte bara för lantbruksföretagen utan framför allt för vanliga konsumenter.

Miljö- och jordbrukspolitiken behöver grundas på ordentliga konsekvensanalyser. Vad betyder en minskad livsmedelsexport från Nederländerna, som är ett av världens viktigaste exportländer? Vad innebär en halverad användning av växtskyddsmedel inom EU till år 2030 för jordbruksproduktionen och konsumentpriserna?

Det finns inga ymnighetshorn ur vilka maten väller ut. Maten på bordet är resultatet av komplicerade produktionskedjor som innebär ekonomiska och miljömässiga avvägningar. EU och unionens nationella parlament måste ta hänsyn till att mer eller mindre radikalt laborerande med förutsättningarna för livsmedelsproduktionen får konsekvenser som inte alltid är enkla att förutse.

Läs också

Extremtorkan i Italien gör bönder uppgivna

Omfattande bondeprotester i Nederländerna – polis öppnade eld

Mycket låga skördar i Italien och Spanien i år

Fler ledare hittar du här