”Litauens jordbruk lider fortfarande av Sovjets kollektiviseringar”

Vad är det mest karakteristiska för litauiskt jordbruk? Kanske är det linet som odlats i tusentals år. Det fanns till och med ett par gamla litauiska gudar Vaižgantas och Gabjauja som skulle skydda skörden av lin. Men EU-medlemskapet gav dödsstöten. I ett slag så sveptes linodlingen bort några år efter inträdet 2004. Textilindustri finns fortfarande kvar men linet kommer nu från Belarus.

Litauen har en komplex historia. Det var det sista landet i Europa som blev kristnat och tillsammans med Polen var det en stormakt, en personalunion och senare Polsk-litauiska samväldet, från 1300-talet fram till sent 1700-tal då Polen delades och Litauen erövrades av Ryssland. 1918 blev landet självständigt men ockuperades av Sovjetunionen 1940, av Tyskland 1941 och åter av Sovjet 1944. Det är ett land med skiftande öden.

Till skillnad från Estland och Lettland har man en mera homogen, inhemsk befolkning med mindre historisk invandring av ryssar och andra etniska grupper. En orsak kan vara att frihetskampen i Litauen fortsatte så länge som till 1953 med motståndsfickor i vissa områden. Med en relativt begränsad industrialisering fick lantbruket en viktigare roll än i de andra baltiska länderna. Det finns förstås industrier som oljeraffinaderier och en hel del livsmedelsindustri. Kärnkraftverket i Ignalina var viktigt men det lades ner efter krav från Bryssel. Följden av nedläggningen – som av många ses som en negativ aspekt av anslutningen till EU - är att landet nu importerar två tredjedelar av elektriciteten och att priset nästan fördubblats.  

Tillsammans med Estland och Lettland deklarerade Litauen sin självständighet 1990 men hade redan tidigare hamnat i konflikt med Moskva. Jag minns resor till Vilnius från den tiden med gator som stängts av med stridsvagnshinder och taggtråd. En debatt i Litauens parlament var för mig en ögonöppnare för vad som höll på att hända. Michail Gorbatjov var på besök i Vilnius för att försvara unionen. Men han blev utbuad och närmast förlöjligad på bästa sändningstid i sovjetiska kanaler.

Mot bakgrund av sin egen kamp för självständighet är Litauen i dag en av de främsta bundsförvanterna till Ukraina. Den ukrainska flaggan syns överallt i Vilnius! Litauen har också en stor grupp av flyktingar från Ukraina.

Under mellankrigstiden var Litauen ett ganska outvecklat jordbruksland, vars export av bacon, smör, ägg och lin ändå gav befolkningen ett visst välstånd. Under Sovjettiden (1944–1991) blev landet en viktig leverantör av mejeriprodukter och kött för unionens inre marknad.

Omställningen på 1990-talet efter självständigheten var besvärlig och jordbruksproduktionen sjönk till en början till hälften. Sektorn är fortsatt viktig för Litauens ekonomi och sysselsättning men produktiviteten är bland de lägsta i EU, bland annat beroende på låga avsalupriser. Landets jordbruksexport påverkades negativt när Ryssland 2014 förbjöd import av vissa varor från EU.

Fokus ligger på spannmålsodling och animalieproduktion, ofta kombinerat. Mer än hälften av befolkningen lever på landsbygden men det är ett strukturellt problem att gårdarna var små efter återlämnandet av marken till privata ägare. Däremot ökade den genomsnittliga gårdsstorleken från 13,8 hektar 2010 till 22,2 hektar 2020. Total areal åker är för närvarande 2,3 miljoner hektar, att jämföra med 2,7 miljoner hektar i Sverige.

Jordbruksstödet från EU är betydelsefullt och är nu inriktat på modernisering och förbättring av det ekonomiska resultatet för små och medelstora gårdar. Men trots EU:s stöd är svårigheten att få krediter en stor flaskhals för utvecklingen av sektorn. Svenska banker som SEB och Swedbank har stora delar av kreditmarknaden och kan nog tänkas bidra till dessa svårigheter.

De litauiska bönderna är inte främmande för protester. I januari 2024 samlades 500 traktorer i huvudstaden. Man protesterade mot importen av rysk spannmål som egentligen ska gå som transit genom landet och hävdar att detta lett till låga priser. Låga mjölkpriser, nya regler för bränsleanvändning och miljökrav från EU är andra brännande frågor som tagits upp i protesterna.

Man skulle kunna jämföra det litauiska med det polska, tämligen välmående, jordbruket. I Litauen verkar det vara en fortsatt utmaning att återhämta sig från den sovjetiska strukturen med tvångsinrättade storjordbruk efter 1945. De polska bönderna med egna gårdar fick däremot arbeta vidare ostörda även under den kommunistiska perioden.