”Lidl drar en vals om växtodling”
Varför har företag i livsmedelsbranschen en sådan vurm för alternativa metoder och pseudovetenskap när det kommer till att locka konsumenter? Och varför skräms de hellre än lyfter fram verkliga exempel på framgång?

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Allt kan säljas med mördande reklam. Frågan är dock vad budskapet i reklamen säger om branschen den marknadsför.
Frågeställningen är relevant efter att en av våra största livsmedelskedjor, Lidl, i vår största dagstidning, Dagens Nyheter, marknadsför något de kallar ”filharmoniska frukter och grönsaker”. Det vill säga växter som odlats i växthus där man spelar klassisk musik. Musiken påstås bidra till ökade skördar och att gurkorna blir ”bättre och godare”.
För att fatta mig kort: Detta är nonsens. Rent nonsen.
Till stöd för sin reklam har livsmedelskedjan uppdragit åt det statliga forskningsinstitutet RISE att undersöka hur musik påverkar växter. Jag undrar, för det första: varför lånar sig ett statligt forskningsinstitut till en sådan uppenbart pseudovetenskaplig frågeställning? För det andra: När jag nu har läst rapporten undrar jag också, vad har de för internkontroll på RISE som släpper igenom en så undermålig studie?
Det är naturligtvis inte oväntat att växter reagerar på ljudvågor. Hur och varför de gör detta är ett legitimt forskningsfält och RISE-rapporten refererar till några sådana studier. Problemet uppstår när man samtidigt hänvisar till studier som laddar responsen med kulturella attribut och börjar påskina att växterna föredrar violinmusik framför annan musik. Eller påstår, utan att presentera tillförlitliga bevis, att grödor som odlas i enlighet med det kinesiska meridiansystemet och samtidigt får lyssna på religiösa hymner växer bättre.
I min roll som universitetslärare försöker jag förmå mina studenter att närma sig biologin utan att lägga på kulturella och antropogena filter i sina förklaringsmodeller. Detta eftersom orden leder tanken fel om man beskriver det som att växter kan se, äta eller lyssna när de saknar både ögon, mun och öron.

Om vi begränsar våra undersökningar till vilken sorts musik som växter gillar, väl medvetna om att växter saknar både nervsystem och hjärna och därmed omöjligt kan ha någon åsikt om vare sig Brahms eller Mozart, missar vi också möjligheten att ställa de relevanta frågorna. Har växterna någon ännu oupptäckt ljudreceptor? Vilka ljudfrekvenser kan en sådan receptor reagera på, eller reagerar de endast på de tryckförändringar som ljudvågor ger.
Eftersom man inte svarar på verkliga vetenskapliga frågor återstår därmed bara att försöka sälja på oaktsamma konsumenter produkter som produceras med pseudovetenskapliga metoder. Att ta hjälp av Kungliga Filharmonikerna i denna strävan hjälper föga. Det finns visserligen en likhet mellan en violinist i frack och en nobelpristagare. Båda har förmodligen skakat hand med kungen. Men det bör endast vara den senare vi lyssnar till när vi tar fram framtidens hållbara livsmedelsproduktion.
Tyvärr är exemplet ovan inte unikt. Redan 2017 fälldes livsmedelsföretaget Coop i Marknadsdomstolen för att ha försökt skrämma konsumenter till att köpa ekoprodukter med vilseledande reklam. I det fallet var reklamen baserad på misstolkade resultat från en studie av Svenska Miljöinstitutet (IVL).
Varför har företag i livsmedelsbranschen en sådan vurm för alternativa metoder och pseudovetenskap när det kommer till att locka konsumenter? Och varför skräms de hellre än lyfter fram verkliga exempel på framgång inom det konventionella jordbruket, som det finns otaliga av? Det är ju ändå välkänt att det som krävs för att lyckas med växtodlingen är växtförädling, teknikutveckling och – som i alla tider – skickliga odlare, snarare än fiolmusik.
Läs mer: Rise svarar: ”Forskare har uppmätt effekter av ljudvågor på odlade växter”
Jens Sundström
Docent i växtfysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala