När ATL når Lennart Larsson på Hellerö gård norr om Västervik har han precis haft besök av personal från länsstyrelsen som med egna ögon velat studera den tusenåriga runstenen som redan har kallats ”årets fynd” av arkeologer.
Lennarts plog fastnade i två meter lång runsten
När lantbrukaren Lennart Larsson plöjde sin åker stötte han på en stor platt sten som han sköt åt sidan. När han nyligen skulle hämta den med grävmaskin för att använda som trappsten upptäckte han att stenen var täckt med runor.
– Det är fantastiskt roligt att ha hittat ett fornminne på gården, men det rörde sig inte om någon yrkeskunskap från min sida utan var en ren lyckträff, säger Lennart Larsson.
Det har gått flera år sedan han först stötte på stenen i åkern, som består av gammal sjöbotten. Stenen var då täckt med lera och inget tydde då på att den innebar något annat än ett extra arbetsmoment innan plöjningen kunde slutföras.
Det var först när Lennart tidigare i veckan skulle hämta några andra mindre stenar från åkern som han även passade på att skopa upp den platta stenen, som han tänkte kunde användas till en trappa.
– Den hade blivit så vit och fin, så jag tänkte ”den tar jag hem”. Men när jag vände på den så kunde till och med jag se att det var runor på den.
Att gården ligger på mark som varit bebyggd sedan urminnes tider visste familjen Larsson sedan tidigare - 2006 hittades en silverskatt från vikingatiden bestående av 51 mynt och en armring på ägorna. Familjen hade därför numret till Veronica Palm som är biträdande chef och arkeolog på Västerviks museum och skickade ett SMS till henne om det oväntade runstensfyndet.
Hon kontaktade i sin tur Riksantikvarieämbetet. Runologen Magnus Källström på myndigheten daterar stenen till 1000-talets första hälft och har kunnat tyda stenens inskription: ”Gärder reste denna sten efter Sigdjärv sin fader, Ögärds make”.
– Det är årets fynd eller bättre än så, säger Magnus Källström till Dagens Västervik, tidningen som var först med nyheten om fyndet.
För lantbruksverksamheten på Hellerö gård ser det i dagsläget inte ut som att de 200 hektaren spannmålsodling ska påverkas av någon arkeologisk utgrävning.
– Nej, det har de inte sagt något om – länsstyrelsen säger att stenen tillhör fastigheten och att de vill att den ska resas och stå här på gården, säger Lennart Larsson.
– Det tycker jag låter som en bra lösning - det är roligare än att den fraktas i väg till något museum i Stockholm.