Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 10 november 2005

    Visst klarar vi det själva!

    Den svenska importen av smågrisar är egentligen onödig. Sverige saknar inte förutsättningar att själv föda upp de smågrisar som behövs i slaktsvinsproduktionen. Tvärtom har vi i stort sett samma förutsättningar som storproducenten Danmark.

    Det innebär inte att förra veckans import av smågrisar från Finland var fel. För att undvika att den svenska produktionen faller i ett ännu snabbare tempo kan finska grisar vara en räddning. Importen visar att slaktsvinsuppfödarna är beredda att gå långt för att få grisar. De finska grisarna är ganska mycket dyrare än svenska smågrisar.

    Varför har vi fått en brist på smågrisar? Frågar man företrädare för branschen får man de förväntade svaren. Nyinvesteringarna är alldeles för små. Till viss del beror det på oklarheter om båsmått och djurskyddsregler som Djurskyddsmyndigheten får ta ansvar för.

    Men i grunden beror de små investeringarna på bristande framtidstro. Villkor som i andra länder får lantbrukarna att investera och satsa på framtiden räcker inte i Sverige. Vi har inte samma entreprenörsanda och företagsamhet.

    Den som inte vill satsa ska inte klandras för det. Att bygga upp en konkurrenskraftig produktion från grunden kan handla om investeringar på upp mot tio miljoner kronor. För att ta det steget krävs en stark tro på sig själv och på att lantbruket har en ljus framtid i Sverige.

    Om satsningen ska bli lyckosam eller inte beror i huvudsak på den som satsar. Under alla år som lantbruket klätt sig i säck och aska och klagat på den usla lönsamheten finns det lantbrukare som tjänat pengar. I en del fall till och med ganska mycket pengar.

    Men trots att det snart är tjugo år sedan lantbrukets priser sattes i förhandlingar mellan LRF och konsumentdelegationen är normen fortfarande att man ska klaga för att försöka nå politiska fördelar.

    LRF:s arbete med visionen om lönsamhet, tillväxt och attraktionskraft är ett sätt att ändra tankesättet. Men man måste konstatera att effekten hittills varit skral. De som klarar sig bra hukar i debatten och det är fortfarande svartmålarna som dominerar.

    I nästa vecka tar LRF ett nytt tag för att gjuta livsmod och framtidstro i lantbruket genom att starta en serie regionala konferenser. Svensk Mjölk har redan haft de första mötena i sin landstäckande satsning på att få i gång investeringarna i mjölkproduktionen. Förhoppningsvis bidrar de till att vända debatten.

    Men det krävs också att enskilda lantbrukare vågar berätta att det går bra för dem. Tror de flesta att det kommer att gå åt skogen är risken stor att det också gör det.

    Knut Persson

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen