Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Ledare 9 november

    Vinden är en resurs att dela på

    Det snurrar på bra för vindkraften, men det är viktigt att alla berörda parter är delaktiga. Dert menar ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

    Vindkraften är åter inne i en snabb expansionsfas och det anläggs nya stora parker med större verk än tidigare. Under byggtiden skapar det mängder med arbetstillfällen i bygden, direkt för entreprenörer men även andra näringar som drar nytta av mycket folk i rörelse.

    När verken sedan står där påverkar de hela bygden, såväl positivt som negativt, och frågan om vem som vinner på investeringen är en mycket viktig fråga.

    En vindkraftspark är ett stort ingrepp i naturen och det är många som berörs. För att undvika konflikter är det viktigt att markägare som på olika sätt är berörda får tillräcklig ersättning men det öppnar också för att sprida nytta till hela bygden under hela parkens livstid, minst 25 år.

    Till skillnad från förra vindkraftsvågen där lantbrukare och skogsägare höll sig framme och byggde i egen regi är det nu större bolag, ofta utlandsägda, som står för investeringarna. Förluståren med låga elpriser har fått många att tveka inför nya investeringar.

    Oberoende av vem som bygger är frågan om fördelning av vinsterna från verksamheten en intressant fråga. Det är sympatiskt och stärkande för bygden att på det sättet få gemensamma resurser. Frågan är högaktuell i vindkraftssammanhang men skulle lika gärna kunna gälla gruvanläggningar eller annan industriell verksamhet.

    Att fördela intäkterna från vindverksamheten i bygden borde egentligen vara en självklarhet för ett modernt företag. CSR, corporate social responsibility eller företags samhällsansvar, diskuteras allt mer. För stora företag blir aspekten ansvarsfullt företagande allt viktigare.

    Men ofta är det mer något fint att prata om än att genomföra i praktiken.

    Därför är det förslag om delägarskap eller bygdepeng som Hela Sverige ska leva med flera tagit fram en konkret hjälp till företagen. Delägande förordas. Om det inte är möjligt är bygdepeng ett alternativ.

    Det finns goda förebilder utomlands. Till exempel har lokalbefolkningen i Danmark rätt att bli erbjudna delägarskap och medel till utvecklingsfonder i kommunerna. I Sverige finns inte motsvarande tvång, det bygger på frivillighet.

    Det finns en del fallgropar. Det är viktigt att de pengar som kommer till verkligen inte är tillskott och inte ett alibi för kommunerna att backa undan. Ersättningarna ska ge riktig nytta för de berörda, inte ersätta kommunal service.

    Det kan också uppstå komplikationer i förhandlingarna mellan de tre parterna vindkraftsföretaget, markägaren och bygdeföreträdarna. Det ska vara helt separata förhandlingar, bygdepengen ska inte konkurrera med ersättningen till markägarna utan vara ett separat avtal.

    Vindkraft är intressant just nu, och det är viktigt att berörda parter är delaktiga. Men de kan också sätta sig i förarsätet och inte bara vara passagerare.

    Om man vänder på perspektivet kan man också tänka sig att det är bygden som kooperativt bygger kraftverken själva och därmed får hela vinsten att använda till service och annat i bygden. En större risk men också större möjligheter.

    Detta är en ledartext i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen